Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Liss Jonasson: Vad innebär långhelger och böneutrop i icke-religiösa Sverige?

Annons

I skrivande stund är det onsdagseftermiddag och jag är ledig från jobbet. Kristi himmelsfärdshelgen stundar och jag har förmånen att kunna gå hem efter halva dagen på en dag före röd dag. Jag är dessutom en så kallad ”klämdag” på fredag. Den här typen av långhelger brukar staplas på varandra under våren.

En vän till mig berättar ofta historien om hur det kom sig att vi sedan 2005 är lediga på nationaldagen den 6 juni. Frågan om att göra en röd dag av nationaldagen hade då länge debatterats, men farhågan var att en extra ledig dag skulle bli olönsam för samhället. Föga förvånande tyckte högerpartierna att problemet kunde lösas genom att plocka bort arbetarrörelsens högtidsdag, 1 maj. Efter hårda förhandlingar gick till slut Göran Persson och hans regering med på förslaget. Men istället för 1 maj plockade man bort den kristna högtidsdagen annandag pingst.

Sverige är ett av världens mest sekulära länder. Inte ens hälften av svenskarna utövar religion aktivt. Själv går jag bara till kyrkan om jag ska på en skolavslutning eller ett dop, ett bröllop eller en begravning.  Den enda röda dag jag faktiskt firar utöver julen är just 1 maj. För mig var alltså dealen som regeringen Persson gjorde något av ett genidrag. Jag skulle tro att min inställning till religion och religiösa högtider går i linje med majoriteten av svenskarnas: Det är ju trevligt att fira jul och få en långhelg lite från och till.  

Häromdagen plingade min mobil till när jag fick en flash från en av mina nyhetsappar. ”Polisen ger tillstånd till böneutrop från moské i Växjö varje fredag.” stod det på skärmen. Blixtsnabbt fylldes kommentarsfälten av dem som tyckte att ”det har gått för långt” och att ”vi faktiskt har religionsfrihet i Sverige”.

Växjöpolisen har beslutat – i enlighet med de lagar och ordningsstagar som finns – att moskén får ha ett böneutrop varje fredag i tre minuter som inte får vara så högt att det stör i någons hem. Man skulle kunna jämföra det med kyrkklockor. Eller med glassbilen, för den delen. Inga konstigheter helt enkelt. Ändå har såväl moderata lokalpolitiker som arga facebook-användare som Kristdemokraternas partiledare varit kritiska. Det är nästan fascinerande, faktiskt, att religionen kan väcka så starka känslor i ett land där så få bryr sig om religion.

När ni läser detta går nog långhelgen mot sitt slut. Jag har varit hemma i Strömsund hela helgen och har förmodligen varken hört kyrkklockor eller böneutrop från bryggan vid Vattudalen. Men nog kommer jag, precis som så många andra svenskar ha fått njuta av lite extra ledighet. Nog skulle man kunna önska lite konsekvenstänk av dem som klagar på böneutrop tre minuter i veckan med hänvisning till religionsfriheten, men inte verkar tycka att det är ett problem att vi planerar semestrar för att få maximal utdelning av vårens klämdagar.

Religionsfrihet betyder att man ska ha möjlighet att själv välja och utöva sin religion. Böneutrop är ett exempel på det. Att ett sekulärt samhälle planerar kalenderåret, som gäller alla, efter kristna högtider är nog egentligen mer tveksamt.

Liss Jonasson