Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Liss Jonasson: När rösterna tystnar av rädsla slås demokratin i spillror

Annons

Varje morgon när jag gör mig i ordning för att gå till jobbet brukar jag lyssna på P1 morgon. I tisdags hajade jag till när jag noterade att det plötsligt varit flera snarlika nyhetsinslag i rad.

P1 Kultur har i veckan släppt en dokumentär i två delar om aktivistgruppen Pussy Riot. I samband med det förra ryska presidentvalet 2012 förekom protestaktioner i många ryska städer.

Pussy Riot gjorde sig till kända Putin-kritiker via internet. Fängelsedomen för huliganism, som två av Pussy Riots medlemmar dömdes till, beskrivs som den första i Ryssland där aktivister fängslas för en icke-våldsam protest. Den uppfattades också, inte helt obefogat, som en varning från Putin till proteströrelsen.

Om ett par veckor är det återigen presidentval där protester väntas.

I Jemen pågår sedan 2015 inbördeskrig mellan regeringstrogna styrkor och Houthimilisen. Båda sidor i konflikten anklagas för brott mot mänskliga rättigheter och framför allt de Houthikontrollerade områdena tycks vara osäkra. Sedan inbördeskriget startade har minst 17 000 män fängslats av politiska orsaker.

P1 pratar med en av de drabbade: en 20-årig aktivist som efter ett Facebook-inlägg fängslades och torterades till förlamning. Efter att milisen tog kontroll över huvudstaden Sanaa har minst 20 journalister fängslats. Bland dem som hålls fångna av Houthimilisen hittar vi förutom journalister och aktivister också många lärare och professorer.

En kulturfestival i Lahore i Pakistan uppmärksammar de över 1500 fall av försvunna människor som just nu utreds i landet. Bloggare, människorättsaktivister, författare, poeter och politiker sägs ha hämtats av civilklädda män och förts bort.

Flera internationella människorättsorganisationer, däribland Amnesty International, har uttryckt oro för utvecklingen i antalet försvinnanden. Vilka som ligger bakom försvinnandena är oklart, men pakistanska staten har betalat ut kompensation och vittnesmål säger att anmälan av försvunna anhöriga inte sällan möts av hot. Därför tros mörkertalet i antalet försvinnanden vara stort.

En tisdagsmorgon, tre nyheter, samtliga på temat människorättskämpar som fängslas, torteras eller försvinner. I digitaliseringens tidevarv är steget att bli människorättsaktivist, att dela med sig av oförrätter till omvärlden och protestera mot regimer mindre än någonsin. För allt fler är en öppen demonstration mot orättvisorna bara ett knapptryck bort. Men med ny teknik blir det också lättare att hitta dem som säger sin mening. Lättare att föra bort, fängsla, tortera, döda.

I detta tidevarv blir också värnandet av yttrandefriheten och motståndet mot de krafter som vill tysta det fria ordet viktigare. Människorättskämpar - oavsett om de riktar sitt motstånd mot miliser eller regimer eller demokratiskt tveksamma presidenter - måste ha rätt att uttrycka sin mening. Journalister måste ha rätt att publicera sina granskningar. Kulturarbetare måste ha rätt att sprida sina verk.

När rösterna tystnar av rädsla slås demokratin i spillror. Vi borde tala betydligt mer om de röster som höjs trots faran och om vad vi borde göra för att alla ska få möjligheten att uttrycka sin mening.

Liss Jonasson