Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Linus ger sig in i kärnkraftsdebatten

Annons

Den första Linusboken skildrade med fantasi och nostalgi ett årsvarv i Åreskutans skugga. Den andra drog upp tempot till ett äventyr som slutade i en gåta och ett mystiskt rop på hjälp. Som i en trestegsraket presenterar Rolf Kjellberg nu en fullfjädrat politisk barnbok, i samma vältecknade och sagoaktiga form som de tidigare. Likheten med proggens tid är hans förvissning om att det är rätt att göra barnen delaktiga och att förvänta sig att de ska bry sig. Det fanns på 70-talet en handbok i barnindoktrinering, Inge aldrig barnet respekt för lag och ordning. Tvärtom, hette det där. Så långt går inte Kjellberg men han är inne på samma spår som miljöaktivisten Per Kågeson i sin bok för barn och vuxna Kärnkraften (1977).

Brytning av alunskiffer hänger till hundra procent ihop med kärnkraftens behov av uran. Prospekteringsbolagen härjar fritt med stöd av minerallagen och regeringens förlängda arm, länsstyrelsen. Det är det reella hot som vilar över Jämtland, kulturlandskapet och Storsjön. I Rolf Kjellbergs saga spelar nu småfolket med kristallskatten i grottan och det hemliga budskapet från förra boken, en avgörande roll. De äger modern teknik och landar med ett ufoliknande flygplan för att hämta Linus som får veta att han med sin unika förmåga att tänka och sina imponerande horn är utsedd att skrämma de giriga urangubbarna. Det blir en häftig konfrontation, där science fiction och avancerad teknik som datorer, tv-skärmar och radar, något som i verkligheten är främmande för konstnären Kjellberg, ställs mot skogens djur och Linus för tillfället övernaturliga krafter. En TV-kommentator konstaterar att en ensam getabock har stoppat planerna på att öppna en urangruva i Norrland och gruvbolagens gubbar åker hem och funderar på nästa projekt. Något helt annat och bättre… En total omvändelse. Låter det rörigt? Jag funderar vilken ålder som kan tänkas bli engagerad. De minsta barnen gillar att kolla på detaljer och här finns sannerligen mycket intressant att peka på och fråga om. För att förstå budskapet, som är tydligt angivet också i text, bör man kanske vara i åldern 6 – 9 år.

Per Kågeson vände sig till barn och ungdomar men även till vuxna som tycker att kärnkraftsproblemet är svårt att sätta sig in i. Samma sak hörs ibland när det gäller urangruva. Jag är inte så insatt… Det är dags att bli det nu, anser Rolf Kjellberg som satsat ett tålmodigt arbete och sin konstnärliga talang på att ödesfrågan om brytning av alunskiffer kommer upp på dagordningen. NBV tillhandahåller studieplaner.