Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Linsellborren - ett unikt naturreservat i skymundan

Linsellborrens naturreservat ligger på båda sidor om Ljusnan vid Linsell, ett unikt område med mycket historia och vacker natur men som blivit lite bortglömt.

Annons

Börje Nilsson har under många år lagt mycket tid och energi på att få till ett flottarmuseum i Linsell. För tre år sedan, i juni 2007, invigdes det. Men han hade hoppats på fler intresserade. Tråkigt nog är det inte så ofta någon ringer och bokar en visning. Nu vill han slå ett nytt slag för Linsellborrens naturreservat där man vandra runt på stigar och titta på lämningar från flottningsepoken.

– Linsellborrens flottningsmuseum är inte bara kasernen, utan alla lämningar och kistor som finns i naturreservatet, säger han.

Linsellborrens naturreservat var utbyggnadshotat och skogen ägdes av Stora Enso, men efter en motion följde en utredning där man kom fram att det fanns riksintresse för ett naturreservat. Det tog 20 år att jobba fram ett naturreservat och 2001 blev det verklighet då man beslutade att en 15 kilometer lång sträcka av Ljusnan skulle bli reservat. Det börjar strax uppströms Ransjöforsen och slutar vid Ljusnans mynning i Svegsjön. Sträckan är den enda del av Ljusnans huvudfåra inom Härjedalens kommun som inte är utbyggd för vattenkraft.

Flottningsepoken pågick omkring 1855 och 1967 där Börje Nilssons själv var med de sista åren. Hans far, farbror och farfar jobbade som flottare, och farmor som kocka och därför ligger området honom varmt om hjärtat.

– Jag vill att flottningshistorien ska komma ut till nästa generation och har bjudit in skolor till museet men det är få som har nappat, säger han.

Nu i juli kommer Länsstyrelsen att ordna en vandring med guidning av Börje Nilsson där allmänheten är välkommen.

Förutom all den historik som finns i och med flottningen, finns även en artrik vegetation. Vid sidan om älven var det slåtterängar där korna gick och betade. Många fritidsfiskare kommer hit då det finns harr och öring.

– Jag är glad att det här området får åldras med värdighet. Men min dröm är att man ska ompröva vattendomarna, för nu får de köra hur mycket vatten som helst, vilket förstör träd, broar och lekplatser för fiskarna, trots att det är ett reservat, säger Börje Nilsson.

Men ett hopp om att kommunerna ska börja förhandla med vattenkraftföretagen finns inte längre.

– Det är länsstyrelsen som måste sätta regler, säger han.