Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lina Norberg Juuso: När ska Estelle också få bli fri?

Hur fungerar pressavdelningen på hovet egentligen? Det har jag funderat på de här veckorna.

När nyheten om att kungahuset krymper kom så fick alla republikaner dubbla anledningar att fira och just det kanske inte var meningen från hovets sida.

Först kunde skumpan sprättas för att kungahuset bantas ner (den faktiska nyheten) och sedan detta: Att självaste monarkin, i detta fall representerat av prinsen Carl Philip och prinsessan Madeleine och Sofia, indirekt medgav att republikanerna har haft rätt. Att det inte är modernt och värdigt en demokrati att människor föds in i färdigbestämda roller. Att det är en ofrihet med titlar och ansvar fördelade via genetiken. Detta sker ju per automatik i en monarki.

Till DN (20/10) kommenterade prins Carl Philip att hans söner inte längre ska vara del av det kungliga huset, de ska betraktas som privatpersoner. Han sa: “Nu ger min pappa möjligheten till våra barn att skapa en egen framtid”.

Alltså: Carl Philips söner ska få möjligheten att skapa sig en egen framtid.

Underförstått: Som Carl Philip själv inte haft.

Och notera detta: Carl Philip säger att det är HANS PAPPA som bestämmer över hans barn. Hans pappa, det vill säga kungen, är nu alltså så snäll att låta barnbarnen få forma sina egna liv.

Ser ni det absurda: att prins Carl Philips pappa – det vill säga kungen- varit den som hållit i taktpinnarna för sönernas framtid. Vilka föräldrar anser idag, 2019, att deras föräldrar är de som ska diktera barnens villkor? Vem och vilka hade gått med på detta? Men så är spelreglerna i en monarki - som finns i ett demokratiskt land. Försök att förklara detta på ett vettigt sätt.

Även prinsessan Madeleine kommenterar förändringen kring kungahusets förändring med positiva ordalag. På sin Instagram skrev hon om nyheten på följande sätt: “Våra barn får nu en större möjlighet att i framtiden forma sina egna liv”.

Underförstått: Som hon inte haft.

Underförstått: Monarki är inte frihet.

Jag personligen anser att det finns ett narrativ av missnöjdhet hos Madeleine. Hon har känt sig påpassad av pressen. Men det är en kritik som skorrar falskt. Hon hade kunnat avsäga sig sin prinsesstitel när hon gifte sig, till exempel. Det hade varit ett ypperligt tillfälle. Att göra som hon nu gör, vara en del av det skattefinansierade kungahuset och bo i USA, känns...bisarrt. Ska inte en svensk prinsessa med alla förmåner det innebär bo och verka i Sverige? Är det inte det minsta tänkbara kravet? Nu vill hon uppenbarligen inte bo i Sverige – men prinsesstiteln har hon kvar. Undra varför?

Jo, för att det finns gottiga fördelar såklart. Prinsessan både äter kakan och har den kvar, ett oerhört privilegium.

Så: Åter till detta med hovets pressavdelning. Hur skulle prinsen och prinsessorna ha kommenterat nyheten om förändringen? Ja, kanske i ordalag med att kungahuset har växt och att det inte är rimligt att svenska folket ska betala för alla barnbarn till kungen och drottningen. Att hovet lyssnat på kritiken som framförts och att kungen verkar för Sverige i tiden. Något sådant.

Men vänta....det hade ju inte heller låtit så mycket bättre. För grundproblematiken är synlig: I Sverige föds folk in i titlar, grädde och makt. Och pengar, som svenska skattebetalare står för.

Lina Norberg Juuso