Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lina Norberg Juuso: Alla får ta del av välfärden – det är något att värna

Under min semester har jag gjort det jag gillar bäst: hänga med familj och vänner, besöka loppisar och läsa romaner. Inget av det är speciellt väderberoende vilket innebär att en ledig dag alltid har förutsättningar att bli bra - oavsett regn eller solsken.

Att få tid att återhämta sig, att uppleva nya saker, att få skrota runt hemma i en pyjamas och äta korvlunch klockan 15.00 är ynnest. Men fem veckors lagstiftad semester har inte bara kommit av sig själv - så där hips vips - det är i stället en söt frukt från tidiga generationers kamp. Och tro för allt i världen att det var "alla" som deltog i den striden. Nej- högern har så klart aldrig gillat tanken på att arbetare och "vanligt" folk ska få betalt för att inte arbeta. Lina Stenberg skrev en utmärkt ledare om det i LT den 27 juni. Rubriken var "Glöm inte att tacka arbetarrörelsen för semestern".

Lina Stenberg påminde om det vi har lätt att glömma. Om arbetarrörelsen som slogs för åtta-timmars arbetsdag, för kollektivavtal och för rätten att få pausa i en längre sammanhängande tid från sitt jobb - semester alltså.

Och hon skrev om det viktiga: att inte ta detta för givet eftersom att det naturligtvis finns högerkrafter som tycker att betald lagstiftad ledighet är en onödig lyx. De med stålar och flexibla jobb kan ju vara lediga när de passar dem. Det kan inte undersköterskan på servicehemmet som vårdar och sköter om människor som inte längre kan bo i hemmet. Hen är helt beroende av att det är en lagstiftad rättighet och att pengar kommer in på kontot. Nu är det ju inte "bara" lagstiftad semester som kan reta upp högern, utan också själva välfärdens motor: Skatten.

På Twitter skrev en lokal moderatpolitiker en tweet där han gratulerade alla som jobbade på årets 199:e dag. Enligt hans högerlogik var det nämligen den dag då de som arbetar börjar jobba in pengar åt sig själv – inte åt någon annan. Hans slutsats var - naturligtvis - att skatten måste sänkas. Men resonemanget att skatt är att jobba åt någon "annan" håller inte. Svensk välfärd är inte till för någon annan, det är till för oss alla. Även för en lokal moderatpolitiker som inte gillar idén om jämlikhet och solidaritet. I svensk välfärd ingår till exempelvis skolan som är gratis för alla barn och för dem som studerar vid universitet - som den aktuella twittraren själv tycks göra. Tack vare skatten har vi också en sjukvård där alla som behöver får vård efter behov - inte efter plånbok. Sjukvården är inte perfekt eller felfri - det vet vi - men skulle den bli bättre med mindre resurser? Nej. I stället behöver vården mer resurser för att möta en åldrande befolkning, det löser vi knappast med sänkt skattetryck. Det går helt enkelt inte att både få hög välfärd för alla efter behov och samtidigt ha låg skatt. Välfärden behöver resurser - det vill säga pengar - och det kommer in via skatten.

Skatten ger oss vägar, folktandvård, polis, rättsväsendet, och så vidare och så vidare. Det ger oss både vård och skydd, men också kulturella värden som inte kan mätas i ekonomiska termer. Som kulturskolor, teatrar, bibliotek. Tack vare skatten så har barn som föds i dag i Sverige en rimlig start till ett bra liv, oavsett om barnet föds in i slott eller koja. Det är ta mig fan vackert. Och även om en som individ inte själv anser att just hen "får" något för skatten som betalas (hahahahaha) så kan en i alla fall försöka tänka tanken att andra får något via ens skatt. Och kanske känna någon glädje i det. Att det är något djupt mänskligt att de som har mer, hjälper till så att de som har det mindre ska få det bättre. Nej. Sverige är ingen utopi. Det finns problem och det måste lösas. Men det görs inte genom att skatten sänks så att de som redan har mycket får ännu mer. Det skulle bara leda till ökade klyftor, och vid ökade klyftor ökar oron i samhället. På så vis får även de välbärgade sämre. Kanske kan den logiken i vart fall ta fäste någonstans.

Lina Norberg Juuso