Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Levnadstecknare med rötterna i Jämtland

Bodil Juggas, kulturredaktör på Arbetarbladet, har läst Solveig Sethsons "Människor jag mött" - där många av de skildrade har rötterna i Jämtland.

Annons

Tack, Solveig Sethson. Jag måste bara säga det, stort tack. Det är ansvarsfullt det du gjort.

Solveig Sethson är en Bomhusbo som lyssnat och nedtecknat sina medmänniskors levnadsberättelser. De har blivit till en bok. "Människor jag mött" av Solveig Sethson utkom i höstas. Då var författaren 86 år. Hon berättar också om sig själv och mötet med blivande maken Erik; "vi hoppas att vi får vara friska och leva några år till med varandra".

Lennart, Gösta, Per, Britt, Anna, Gun, Ulla… så hände det sig för dem. Ett trettiotal personer får osentimentalt redogöra för privata upplevelser. Små korn som samtidigt speglar hela 1900-talets dramatiska samhällsutveckling.

Flera har liksom Solveig Sethson sina rötter i Jämtland, andra är Gävlebor. Några hann gå bort innan intervjuerna kom i tryck. Som Lennart Wiberg, facklig Gävleprofil, född 1923, död 2012. Han kom tre månader gammal som fosterbarn till ett "fint och strävsamt par" i Skutskär:

"De tog hand om mig, som sitt eget barn och jag kände mig alltid som en älskad son i huset./…/ Min far var stabbläggare vid Skutskärs sågverks brädgård. Min mor var hemmafru. Vi bodde i kök och kammare. I köket fanns vedspis och vatten. I ett uthus fanns vedbod och dass. Familjen levde under knappa förhållanden. Under större delen av 30-talet var far arbetslös. Detta var nog orsaken till min fackliga verksamhet senare i livet".

Solveig Sethsons bok handlar om oerhörda förändringar av levnadsvillkor, berör klassresor, världskrig, nöjen, olyckor, sorger. "Det är svårt att hänga med när man är 86 år, men intressant", kommenterar hon sina sammanställda intervjuer.