Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Leran förstår mina tankar"

Ta vara på varje dag och allt det goda i livet som är gratis. Det är budskapet i utställningen "Manna" på Drejeriet.

Runt väggarna i utställningsrummet ringlar sig en horisont av små mosaikbitar i svart lera som hyvlats med osthyvel och sedan bränts innan den krossats med hammare.

Från taket hänger en mobil av vita "snäckskal" monterade på långa trådar. Under mobilen likadana former fast vända åt andra hållet och med fötter på, som små skålar som öppnar sig och gör sig beredda att ta emot det som regnar från himlen.

"Manna" heter keramikern Linda Svedbergs utställning som har vernissage i dag.

– Så här vill jag vara, säger Linda och pekar på skålarna på golvet.

– Man måste våga gå ut och ta emot det som kommer, inte stå i dörröppningen och misstänksamt undra "blir det nå'n manna, eller?".

Det har hänt mycket i hennes liv det senaste året och utställningen andas både förundran och tacksamhet över att leran och hon hittat tillbaka till varandra igen.

Under gymnasieåren i Gävle följde hon motvilligt med en tjatig kompis på keramikkurs och blev förälskad i leran. Upplevde att den förstod hennes tankar, hjälpte henne att förverkliga sina drömmar.

Det blev några intensiva år med keramiken, men sedan kom annat emellan. "Konst är så onödigt, jag måste göra nåt vettigt", tänkte Linda, vars u-landsengagemang fick henne att flytta till Östersund och utbilda sig till internationell socionom.

Ett antal Kenyaresor under utbildningen gav både ökad självkännedom och insikt om att man kanske inte ska åka från Sverige och sitta vid skrivbord som afrikanerna egentligen borde bemanna själva. Linda åkte hem och började arbeta med fair trade-frågor i Östersund i stället.

– Man måste först sopa rent framför egen dörr.

Efter en lång kreativ paus kom hon så för ett drygt år sedan i kontakt med Staffan Alm, som värvade henne som medlem i kollektivet Drejeriet och gjorde plats för henne i sin verkstad i Lugnvik.

– Det är den bästa platsen på jorden, säger hon.

Med utställningen "Manna" vill hon uppmana sig själv att våga leva ännu mer i nuet. Hon vill också mana andra att uppskatta och ta vara på det de får alldeles gratis. Som möten med människor, konst och natur.

– Pengar och prylar är alldeles för överskattat.

Hon har läst på i Bibelns andra Mosebok, om "brödet från himlen" som Gud skickade ner till israeliterna under flykten från Egypten.

– Manna är inte något som man samlar på sig och blir rik av. Man får bara just det som man behöver varje dag och lägger man på hög så ruttnar det och blir fullt av mask.