Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lennarth Holmbom

/

Vår far, Lennarth Holmbom, har lämnat oss i stor sorg och saknad efter ett långt och innehållsrikt liv.

Annons

Han föddes 1923 i Timrå som son till Walter och Elna Holmbom. 1925 flyttade familjen till Chicago där Lennarth tillbringade sina tidiga uppväxtår, men återvände tillsammans med sin mor till Sverige och Skönsberg i början av trettiotalet. Han tog realexamen i Sundsvall 1941 och anställdes 1942 som ekonomiadministratör vid Statens vattenfallsverk i Midskog. 1948 träffade han sin blivande fru Gun och de gifte sig 1950. Den unga familjen flyttade mellan olika kraftverksbyggen i norra Sverige. 1950 kom de till Harsprånget där första barnet, dottern Karin, föddes 1951, för att sedan flytta till Näverede 1952 och därefter till Stugun. Åren 1955-57 läste Lennarth vid handelsgymnasiet i Sundsvall och utbildade sig därefter till handelslärare. Därmed var det slut på det kringflackande livet som vattenrallare. Familjen slog sig ned i Flen. Där föddes sonen Anders 1958 och yngsta dottern Maria 1960. Lennarth byggde nu stugan på Orrestaö, som livet ut kom att bli en av de platser där han helst vistades. Efter en kortare tid i Sundsvall flyttade familjen till Hammarstrand 1964.

Lennarths verkligt stora intresse var politik och samhällsfrågor och i början av 70-talet fick han möjlighet att ägna sig åt detta på heltid. Han studerade statsvetenskap, sociologi och ekonomi under drygt tre år och återgick sedan till sin tjänst som lärare. Lennarths andra stora intresse var konst och han förstod tidigt att uppskatta de nya riktningar som etablerades under 50-talet. Han älskade att umgås med människor, hade talets gåva som få och berättade gärna om de spännande uppväxtåren i gangstertidens Chicago.

1974 inköptes huset i Konäs i västra Jämtland och en ny välsignad plats var funnen. Efter pensioneringen tillbringade han all tid han kunde i de två fritidshusen. När björkarna slog ut i Flen byttes skidturerna på Kallsjön mot trädgårdspyssel och umgänge med familj och grannar på Orrestaö. Ända upp till 80 års ålder upprätthöll han en enastående vigör, cyklade långa turer, simmade i sjön och dök från hopptornet vid badplatsen.

Vid 81 fick han så tre hjärtinfarkter efter varandra och livet förändrades. Han behöll sitt klara intellekt och sin hängivenhet för familj, vänner, konst och politik, men saknade sin tidigare så självklara spänst. Vännerna hade börjat dö undan och hans eget timglas var nu vänt för sista gången.

En gammal människas liv, som stilla rinner ut, är ett milt ljus som släcks. Rummet blir mörkare, men inget går sönder. Vi saknar vår far mycket, men vet att han fått leva ett fullt och värdigt liv fram till dess naturliga ändpunkt.

Mer läsning

Annons