Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lennart Olofsson

Min älskade make har lämnat oss efter lång tids sjukdom.

Annons

Han drabbades av stroke år 1998 som gjorde honom mycket handikappad. Lennart blev 72 år gammal.

I Sölvbacken i Oviken växte Lennart upp på en gård, där hans föräldrar drev jordbruk, med en äldre bror och en yngre syster. Han utbildade sig vid den så kallade Verkstadsskolan i Östersund inom el- och teleteknik, varefter han fick anställning vid Televerket, nuvarande Telia. Han blev Telia trogen under hela sin arbetstid. I sitt arbete som reparatör åkte han runt i nästan hela Jämtlands län och knöt många kontakter. Lennart tyckte om att träffa och prata med olika människor.

I yngre år var hans stora intresse friidrott, främst diskuskastning och kulstötning. Han var framgångsrik och vann många priser under de åren. Under hela hans liv var idrott ett stort intresse. När det var sport på tv eller radio fick han inte störas.

I mitten av sextiotalet gifte han sig med Anna från Matnäset i Oviken och de fick tillsammans sönerna Henrik och Anders. De bosatte sig i Östersund och senare Brunflo. Hustrun Anna dog tyvärr tidigt och Lennart måste kämpa vidare med sina barn. Han träffade efter en tid Birgitta från Offerdal. De gifte sig och fick sönerna Kristoffer och Emanuel. Några år på sjuttio- och åttiotalen bodde de i Björsjö i Sundsjö församling. Familjen flyttade senare till Lennarts barndomshem i Sölvbacken. Lennart och Birgitta gick så småningom skilda vägar.

Vi, Lennart och jag, flyttade ihop år 1990, bodde i Sölvbacken och gifte oss 1994. År 1996 flyttade vi till Åsarna. De sista åren fick han en mycket god omvårdnad på Fjällglimten i Myrviken.

Musik var ett stort intresse och i synnerhet tyckte han om att spela dragspel. Han hade ett utmärkt musiköra och spelade på gehör, gärna tillsammans med andra musiker. En tid spelade han med Ovikens spelmanslag. Han var också skicklig på att reparera dragspel. Ovikens manskör låg honom varmt om hjärtat. Där sjöng han i andratenorstämman. Kören kunde han inte undvara när vi flyttat till Åsarna. När det var övning på tisdagskvällarna drog han alltid iväg till Oviken. Där fick han också tillfälle att umgås med gamla vänner.

Mest värdefull för honom var ändå familjen. Hans pojkar och barnbarnen stod hans hjärta mycket nära. Han var en snäll och generös person med mycket humor.

För mig betydde han oändligt mycket och det blir så tomt utan Lennart.

Han kommer alltid att bli ihågkommen med glädje av hela sin familj och vännerna.

Agneta