Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lekfullt och fantasieggande på Galleri Remi

Annons

På Galleri Remi visar Camilla Engman sin konst bestående av allt från klippdockor och småpysselcollage till måleri. Jag fastnar för isbjörnsklippdockan. Detta lekfulla tillstånd känns härligt och befriande.

Camillas suggestiva måleri bjuder in till djupanalys och symboltolkning. Figurerna i bilderna har marionett- eller trädocksutseende och målningarna vacker släthet.

Camilla säger att hon inte funderar så mycket kring motiv valet.

– Det kommer över mig och är viktigt i stunden.

– Självklart kan jag se kopplingar kring mig och motiven men jag vill hålla det öppet för betraktaren.

Jag färdas in i fantasivärlden och dras med i figurernas tomma blick som inte möter betraktaren. De inslagna figurerna i bilderna som oöppnade paket med ovisst innehåll skapar spänning.

Ett måleri som vinner på sitt matta och platta uttryck vilket gör bilderna och konsten ännu mera distanserad och intressant.

På Svenssons ramar ställer Lena Strömberg ut grafik. Eftersom hon har klippt och klistrat lite på det grafiska bladet var hon osäker om det räknades som grafik. Roligt att hon struntat i konventioner och ställer ut allt från en kudde i fönstret till collageinspirerad grafik. En lyckad korsbefruktning.

På Galleri Bolin visar Mattias Backström sin utställning "Arkitekturkulturen". En fotoutställning där många fina vinklar av byggnader och hisnande byggnadskomplex visar hur han genom kameran går nära och upphöjer byggnadernas form och arkitektur.

De polerade och högblanka bilderna i sin perfektion blir lite väl tillrättalagda och perfekta. Jag söker med blicken efter det oväntade utan resultat. Men utställningen är genomarbetad och trots olika geografiska riktmärken spelar det mindre roll om motiven är hämtade från Los Angeles eller Malmö. Mattias låter byggnaderna vila som i ett ruvande tillstånd och visar ett samhälle utan personer i miljöerna där arkitekturen får ta rymd och plats.

Ahlbergshallen och Ulla-Carin Winters utställning "Vid sidan av" är stämningsfull, bilderna har en mystisk svärta och gjorde sig bra då jag släntrade in just som solen gick ner. Utställningen badade i ett blått ljus och jag blev inspirerad av det vackra vemodiga som skildrade glesbygd och skog.

Ulla-Carin Winters grafiska blad är uttrycksfulla och kraftiga med mörk mustighet.