Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Leif Andersson

/

Min livskamrat, vår pappa och vän, har efter en tids sjukdom lämnat oss i outsäglig sorg och saknad i en ålder av 63 år.

Annons

Leif föddes i Stenmyrudden, Kvitsle som sjätte barnet i en syskonskara av åtta. Sommaren -48 flyttade familjen till en jordbruksfastighet i Mårdsund. Leif gick småskolan i Mårdsund men fick från och med sjunde klass åka till Hallens skola. Efter en kort kurs på Persåsens skogsbruksskola började han sedan istället jobba med mjölkhämtning. 1973 träffade han Ing-Marie och året därpå föddes deras son Benny. Samma år fick han anställning som förrådsarbetare på LM Ericsson i Östersund, en arbetsplats han blev trogen i 28 år. Där arbetade han med många människor som senare också blev hans vänner, och efter ett års tjänstgörning träffade han där också Ruth, kvinnan som senare blev hans hustru. Efter drygt tre år tillsammans flyttade de till hennes barndomshem i Önsved, Orrviken. År 1984 föddes deras son Stefan och året därpå blev de äkta makar.

Leif var en väldigt omtänksam och hjälpsam person som gärna tog många extra steg för att andra skulle ha det bra. Som pappa månade han mycket om sina barn. Man kunde dessutom vara säker på att det han tog sig an alltid blev ordentligt gjort.

Fotboll följdes med stort intresse och det framfördes även ett och annat gott råd till spelarna hemifrån soffan. Spel på V75 kanske inte genererade så stora vinster men han tyckte det var spännande, och det var ett bra sätt att hålla kontakt med ”gamla” arbetskamrater från Ericsson där han slutade arbeta -02.

Leif såg alltid fram emot vårvintern då han åkte skoter ner till Storsjöns strand med familj och vänner. Där kokades sedan kaffe och Leif imponerade alltid med utmärkt stekta kolbullar!

Husvagnen, och senare också husbilen, var ett stort intresse och tillsammans med familj och vänner besökte han många platser i Sverige och Norge. År 2000 köpte han tillsammans med sin hustru en liten stuga på samma gård i Mårdsund där han växte upp. Hit åkte de och njöt livet, ibland tillsammans med sina katter Måns och Nisse. Sommarens höjdpunkt var syskonträffen med familjer i Mårdsunds bystuga. God mat, lekar, dans och mycket skratt! Leif var fantastiskt duktig på att dansa, kvinnorna stod i kö för honom! På sensomrarna jobbade han, tillsammans med sin hustru, ideellt med förberedelser inför Glámusiken i Hallen för att sedan veckan därpå återkomma och delta i dess härliga musikdagar!

Från -03 till och med maj detta år, då sjukdomen kom att hindra honom, arbetade Leif med att hjälpa till på olika lantbruk i Orrviken.

Leif var en mycket älskad och omtyckt make, pappa och vän. Tomrummet efter honom är omöjligt att beskriva men vi kommer alltid att minnas honom med glädje.

”Så liten plats en människa tar på jorden, mindre än ett träd i skogen, så stort tomrum han lämnar efter sig – en hel värld kan inte fylla det.”

Familjen

Mer läsning

Annons