Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När skattesänkningar går före

/

Annons

Regeringen missar sällan en chans att framhålla Sveriges medlemskap i den exklusiva skara europeiska länder som inte har eller planerar för stora nedskärningar på grund av underskott i ekonomin. I förra årets regeringsförklaring deklarerade en nöjd Fredrik Reinfeldt: ”Andra visar sönderfallande statsfinanser när vi visar stabilitet. Andra visar ekonomisk tillbakagång när vi visar tillväxt”. Och siffrorna ger verkligen syn för sägen; i jämförelse framstår svensk ekonomi som urstark.

Starka offentliga finanser är ett mantra i svensk politik som har gått i arv från regeringar ända sedan 90-talets krisår. Tidigare var motivet för budgetdisciplin att den som slarvar med pengarna riskerar att undergräva fundamentet i den svenska modellen, de unikt starka socialförsäkringarna, a-kassan och sjukförsäkringen. Med ekonomiska säkerhetsmarginaler garanterar vi att välfärdssamhället klarar yttre påfrestningar som en internationell efterfrågekris. Vi vill inte bli tvingade att minska dagersättningen till arbetslösa för att pengarna inte räcker.

Det paradoxala är att pengarna räcker! Sverige är inte Spanien, statsfinanserna håller inte på att falla sönder – ändå faller vi som en sten i den så kallade trygghetsligan. Svenska Dagbladet berättade i går att Sverige under de senaste fem åren har gått från att ha haft den näst högsta ersättningen vid arbetslöshet till att i dag ligga under OECD-snittet. Men det är inte bara a-kassan som tappat konkurrenskraft, försämringarna inkluderar också sjuk- och arbetsskadeförsäkringen. ”Det har blivit sämre sociala rättigheter rakt över. Det är anmärkningsvärt att Sverige är det land som rört sig mest under de senaste fem åren när det gäller socialförsäkringarna”, säger Joakim Palme, professor i statsvetenskap och medförfattare till den larmrapport som SvD refererar.

Att de svagaste halkat efter under borgerlighetens tid vid makten är känt. Vad som däremot inte diskuterats lika mycket är den större bilden, framtiden för välfärdssamhället så som vi känner det. Som det faktum att en stor grupp medelinkomsttagare saknar ett fullgott försäkringsskydd. Att inkomstbortfallsprincipen numera bara är ett knöligt ord, utan förankring i verkligheten. En industriarbetare som förlorar jobbet kan till exempel räkna med en a-kasseersättning motsvarade 60 procent av tidigare lön.

Urstarka statsfinanser ger urgröpta trygghetssystem. Hur får man ihop den ekvationen? I partiledardebatten häromveckan förklarade Centerns Annie Lööf sambanden: Alla skattesänkningar är prioriterade.

Mer läsning

Annons