Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Angående lördagens ledarsida

Annons

Anser vi som jobbar på ledarredaktionen att SD-ledaren Jimmie Åkesson är ohyra, intet värd? Inspireras vi av 30-talets Tyskland i vårt skrivande? Nej. Och det är inte heller vad den uppmärksammande artikeln i lördagens LT handlar om. Överhuvudtaget. Ska inte text och tillhörande illustration presenteras som en helhet? Den som regelbundet läser ledarsidan vet att teckningarna ofta har ett mått av "eget liv" och ger uttryck för tecknarens konstnärliga frihet. Resultatet blir underfundiga illustrationer som väcker nya tankar och ingångar till de frågor som kommenteras.

Vi är stolta över att kunna erbjuda våra läsare något annat än intetsägande porträttbilder på politiker som håller presskonferenser. Vi är också stolta över att vara en av få morgontidningar som håller traditionen med tecknad politisk satir levande.

På lördagens ledarsida var Jimmie Åkesson ritad som en kackerlacka som skulle bekämpas av en skadesanerare, utsänd av övriga riksdagspartier. LT:s tecknare Kjell Nilsson-Mäki har förklarat att han med teckningen ville visa hur de gamla etablerade partierna, trots idoga försök, har misslyckats med att bekämpa Sverigedemokraterna. Med denna förklaring blir illustrationen rimlig. Men, och häri ligger problemet, illustrationen och texten har två skilda ärenden, vilket gör att helheten blir otydlig och öppnar för missförstånd – särskilt om man vill missförstå.

Eftersom ledarsidans texter ofta illustreras med utmanande, ibland provocerande, teckningar är det extra viktigt att vara noggrann med helhetspresentationen så att det avsedda budskapet når fram. En bild säger som bekant mer än tusen ord. Eller som i fallet med lördagens ledare, 2 111 tecken.

Ledarredaktionen

Annons