Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tord Andersson: I KD:s drömvärld plockar vi alla äpplen från vår egen trädgård

Annons
KD tycker att politiken är för ”hyresrättsfixerad”. Foto: Jessica Gow/TT

Fler borde få rätt att rå om sitt eget boende och ”njuta av äpplen från den egna trädgården”. Så skriver Kristdemokraterna Ebba Busch Thor och Jakob Forssmed i en debattartikel om bostadspolitik i DN.

Att säga att de är verklighetsfrånvända är i underkant. De verkar leva på en annan planet.

Busch Thor och Forssmed tycker att januarikonstellationen (det nya namnet på regeringen och stödpartierna) är för ”hyresrättsfixerade” och föreslår en rad reformer som underlättar för folk att köpa och äga sin bostad.

Att stora grupper står utanför arbetsmarknaden och inte har skuggan av en chans att få ett banklån verkar inte ha fallit dem in.

Flera av KD:s förslag är förvisso bra. Ett subventionerat bosparande för ungdomar som är baserat på lönen skulle ta bort skillnaden mellan dem som har föräldrar som kan betala en insatslägenhet och dem som inte har det.

Att trappa ner ränteavdraget är också ett bra förslag. Dagens system gynnar de mest välbeställda och bidrar till att öka skuldberget. En tickande bomb.

Men där tar realismen slut. I den fluffiga debattartikeln som andas livsstilsmagasin lyckas de vända och vrida på argumenten så att det verkar som om nyckeln till ett ekonomiskt jämlikt samhälle är att så många som möjligt äger sin bostad.

Verklig utjämning når man genom att bygga fler billiga hyresrätter.

I verkligheten kommer stora grupper i samhället aldrig i närheten. Ensamstående föräldrar, studenter, sjukskrivna, arbetslösa, visstidsanställda, fattigpensionärer, nyanlända och andra mindre bemedlade kommer inte ens in på hyresmarknaden, än mindre blir de godkända av bankerna.

Verklig utjämning når man genom att bygga fler billiga hyresrätter.

Bostadsbristen har länge ansetts vara det största problemet med dagens bostadsmarknad. Men ett ännu större problem är att utbudet inte speglar behovet. De som behöver en bostad har helt enkelt inte råd med det som byggs.

Nya hyreslägenheter har blivit så dyra att det ofta krävs två inkomster för att ha råd med hyran. Det beror på att byggbolagen bygger den typ av bostäder som ger störst vinst. I stället för bostäder till låginkomsttagare riktar de sig till kapitalstarka grupper som vill ha hög standard och stora ytor.

Men i många fall blir lägenheterna så dyra att den äldre generationen som skulle ha råd ändå väljer att bo kvar i sina färdigbetalda villor. Flyttkedjorna stannar av - och efterfrågan på nybyggen sjunker.

I praktiken är det marknaden som ska tillgodose samhällets behov av bostäder. Det är som att utse bocken till trädgårdsmästare.

Marknaden för dyra bostäder börjar bli så mättad att byggbranschen förra året gick ut med ett upprop om att byggtakten behövde lugnas ner. Att det finns ett stort behov av billiga hyresrätter spelar ingen roll. Är de inte lönsamma så byggs de inte.

”Hyresrättsfixeringen” som KD klagar på är i verkligheten ett systematiskt missgynnande av hyresrätter som har pågått sedan början av 1990-talet. Då ungefär förvandlades bostaden från att vara en rättighet till att bli en handelsvara. På papperet har kommunerna fortfarande ett bostadsförsörjningsansvar, men i praktiken är det marknaden som ska tillgodose samhällets behov av bostäder. Det är som att utse bocken till trädgårdsmästare.

Tyvärr kommer det nog att fortsätta vara i KD:s drömvärld som alla plockar äpplen från en egen trädgård.

Annons