Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lovisa Arvidsson om regeringsfrågan: Vi har en S-regering i sikte - med en liberal politik

Annons
Foto: Pontus Lundahl / TT

Centerledaren Annie Lööf lämnar fredagens presskonferens med båda skorna på fötterna och en S-regering i sikte.

Visserligen inte den regering hon skulle ha föredragit. Men Socialdemokraterna hade heller inte önskat flera av de skrivelser som nu går att finna i den framförhandlade överenskommelsen.

En överenskommelse på 73 punkter som trots allt har brutit dödläget i svensk politik.

Låt oss börja med några av de punkter som helt befogat smärtar ett socialdemokratiskt hjärta:

Stopp för reglering av vinster i välfärden. Ingen värnskatt. Utökade undantag från turordningsreglerna och inga krav på kollektivavtal för etableringsjobben.

Den största låsningen mellan Centerpartiet och Socialdemokraterna har varit arbetsrätten. Den långa skrivelsen i frågan är generellt sett oroande. Målet är att reformera arbetsrätten för en mer flexibel arbetsmarknad och en utredning ska tillsättas för att ta fram förslag.

Men överenskommelsen mellan S, MP, L och C öppnar också upp för arbetsmarknadens parter att själva hitta en överenskommelse utan politisk inblandning. Det är ändå hoppingivande.

En annan fråga som svider är fri hyressättning vid nyproduktion. I praktiken pratar vi marknadshyror vilket inte är en så liten förändring av bostadspolitiken. Helt naturligt har den punkten fått Hyresgästföreningen att gå i taket.

Foto: Claudio Bresciani / TT

Men några ljusglimtar finns också. Klimatsatsningarna på 15 miljarder kronor som försvann i M och KD:s budget, som röstades fram med SD:s stöd, kommer åter vara på plats i vårbudgeten. Flygskatten återinförs.

Rätten till personlig assistans för egenvård återställs, inklusive andning och sondmatning. Lyckligtvis har S ändrat inställning i frågan om personlig assistans efter förra S-regeringens häpnadsväckande hårda politik inom området.

För landsbygdens del ligger det stora fokuset på utbyggnad av järnvägsnätet, utbyggnad av bredband och en förändrad strandskyddslagstiftning som ger ökade möjligheter att bygga strandnära i glesbygdskommuner.

Allt som allt är överenskommelsen en tydlig högergir för Socialdemokraterna. Det är stora eftergifter, framför allt inom arbetsrätten och bostadspolitiken.

Men den stora frågan återfinns inte i de 73 punkterna. Den stora frågan är att man - om nu även Liberalerna meddelar att de stödjer överenskommelsen - säkrar att vi får en regering som inte förlitar sig på Sverigedemokraternas stöd och därmed tvingas ge utrymme för deras politik.

Och som en bonus går Allianssamarbetet i graven efter 15 år.

Då kanske det är värt att vi får en Socialdemokratisk statsminister som driver en liberal politik.

Det får tiden utvisa.

Annons