Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lisa Gemmel: Samtal med unga om sex är bättre än porrfilter

Annons
Lisa Gemmel. Foto: Josefine Österman

Det finns en instinktiv önskan hos föräldrar att skydda sina barn mot allt ont. Mot hjärtesorg, mot fysisk och psykisk smärta, mot dåliga kulturupplevelser. Det finns nog lika många sätt att skydda sina barn som det finns föräldrar. Psykologer har säkert åsikter kring vad som är rätt och fel, men det mesta är upp till föräldrarna.

Vissa saker är enklare att skydda sina barn mot än andra. Vi kan hindra dem från att klättra i höga träd eller att leka där det finns mycket trafik när de är små. Men ju äldre ett barn blir, desto mer frihet får det (förhoppningsvis) och desto svårare är det att skydda sitt barn mot det onda. Men det hindrar ju inte oss föräldrar från att försöka, inte alltid med önskat resultat.

Mer än hälften av landets skolor har idag ett så kallat porrfilter på sina datorer. Det hindrar barnen och ungdomarna från att komma åt visa sidor på nätet, antingen på grund av deras webbadress eller vissa nyckelord som filtreras bort. Det gör det, om inte omöjligt, så i alla fall svårare att porrsurfa i skolan. På skolans datorer. Inte på de mobiltelefoner som många barn idag har från en ung ålder.

Jag är tveksam till de här porrfilterna. Inte för att jag är en porrförespråkare, utan för att förbud sällan är bästa vägen framåt.

När jag var liten fanns det en skogsdunge i närheten av mitt hus. Vi lågstadiebarn lekte där ganska ofta. Inte sällan hände det att vi hittade hela eller delar av porrtidningar där. Vi tittade på dem, men fäste inte så stor uppmärksamhet vid dem. De var heller aldrig anledningen till att vi lekte i dungen.

Hade jag däremot berättat för mina föräldrar eller en annan vuxen vad vi hittat, hade de funnits två vägar för dem att ta. Antingen kunde de förbjuda mig från att leka i skogsdungen eller prata med mig om vad jag hittat och bett mig berätta om jag hittade liknande tidningar igen. Jag hoppas på att de vuxna i min närhet hade gått på det senare alternativet och därmed påbörjat ett samtal om sex och porr som jag tror många i min generation saknade.

Det finns inget stöd i forskning som styrker att sådana filter gör någon nytta. Ungdomar är uppfinningsrika människor.

I och med internets intåg har allt blivit mer tillgängligt. Till exempel är extrem våldsporr, tyvärr, en googling bort. Något vi alla vill skydda våra barn ifrån. Så varför då inget porrfilter?

Det finns inget stöd i forskning som styrker att sådana filter gör någon nytta. Ungdomar är uppfinningsrika människor. Ett filter gör det kanske svårare att hitta porren, men de kommer att göra det på något sätt. Filter tenderar även att ta bort mer eller mindre än vad den som installerat den önskar. Att justera filtret för att rätt mängd information ska komma igenom kommer att åligga en handläggare på kommunen eller skolan.

Porr kan absolut vara skadligt och ska definitivt inte konsumeras i unga åldrar. Men istället för filter är utökad sexualundervisning där porr pratas om och diskuteras sådant som alla skolor borde ha från åldrar då barn börjar bli nyfikna på porr.

Vuxnas roll är att lära barn navigera i världen, den fysiska såväl som på internet. Det sker bäst genom undervisning och samtal. Jag vill skydda mitt barn från allt ont, men tror inte att filter och förbud är vägen framåt, inte ens vad gäller porr.

Lisa Gemmel, S-krönikör

Annons