Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lina Stenberg: Om vi slutar uppröras av SD har de vunnit

Annons
Liberalernas partiledare Jan Björklund (L) och Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson (SD) under presentationen av deras gemensamma debatturné. Foto: Anders Wiklund / TT

Under början av 2000-talet var jag student i Lund. Närheten mellan Skåne och Danmark var då som nu inte bara geografisk. Jag läste statsvetenskap och vi diskuterade framväxten av högerextremismen i grannlandet. Jag minns tydligt hur vi förfasades.

Då, för knappt 20 år sedan fanns inga antydningar till framväxten av ett främlingsfientligt parti i Sverige.

Det högerpopulistiska och invandringsfientliga Dansk Folkeparti som grundades på nittiotalet växte rekordsnabbt i Danmark under den här tiden. Från att ha grundats 1995 blev det tredje största parti 2001 och stödparti till mitten-högerregeringen. Inflytandet på politiken blev enorm, invandringen skulle minska och den öppna rasismen ökade.

Jag minns hur det som hände i Danmark var jobbigt på riktigt. Och jag kommer ihåg våra diskussioner under lektionerna, kan detta någonsin komma att hända i Sverige?

Det bisarra är att det vi i dag känner som Sverigedemokraterna formerades och blev starka just i min direkta närhet – i studentvärlden i Lund under de här åren.

Jag hörde nog till de mest optimistiska i de livliga samtalen. Sverige hade ju stått utanför andra världskriget. Vi var neutrala och vi var världsbäst på mänskliga rättigheter, jämlikhet och välfärd.

Och tänk vad fel jag skulle få.

Det bisarra är att det vi i dag känner som Sverigedemokraterna formerades och blev starka just i min direkta närhet – i studentvärlden i Lund under de här åren. 

För lika oroad som jag och mina kursare blev av utvecklingen i Danmark, lika inspirerade blev fyra andra lundastudenter.

Under de åren jag levde ett helt vanligt studentliv firade SD-kvartetten Karl den tolftes dödsdag och lyssnade på Ultima Thule. Men mest obehagligt är att de ägnade tiden åt att smida planer. 

Det var som statsvetarstudenter i Lund runt millenieskiftet som SD:s kärntrupp lärde känna varandra. Det var där ”den fantastiska fyran” Jimmie Åkesson, Björn Söder, Richard Jomshof och Mattias Karlsson svetsades samman. 

Under de åren jag levde ett helt vanligt studentliv firade SD-kvartetten Karl den tolftes dödsdag och lyssnade på Ultima Thule. Men mest obehagligt är att de ägnade tiden åt att smida planer. 

Och det dröjde inte länge innan de gemensamt hade tagit över först Sverigedemokraternas ungdomsförbund och sedan moderpartiet. Och deras politik var helt enligt dansk modell.

Vi måste bli bättre på att lära av historien. Hade det gått att stoppa den högerextrema smittan från Danmark, SD:s kärntrupp eller den enorma popularitet de högerpopulistiska idéerna skulle få? 

I backspegeln är det lätt att vara efterklok och se vad som kunde gjorts annorlunda. Men det handlar inte nödvändigtvis om att hitta syndabockar. Vi måste lära för framtiden. För detta kan ske igen och vi är långt ifrån framme än.

Det går fortfarande bra för Danskt Folkeparti. De är näst största partiet, i senaste valet fick de 27 procent av rösterna. Och innan vi tänker tanken att ja det är ju i Danmark, det kommer aldrig bli så hos oss, vill jag påminna om hur vi tänkte då i början av 2000-talet.

Ingen trodde att Sverigedemokraterna skulle vara där de är i dag. De ansågs harmlösa, ofarliga och oseriösa. I dag röstar nästan var femte svensk på SD. Och inget tyder på att partiet kommer sluta växa.

Jag tror att vi måste påminna oss om att bli lika upprörda som då när vi förfasades över utvecklingen i Danmark och när SD började ta fart. Det farligaste som kan hända är att vi slutar bry oss, blir avtrubbade och ger upp. Då har Sverigedemokraterna verkligen vunnit.

Lina Stenberg

 

 

 

Annons