Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jenny Wennberg: Liberalernas kris är hemmasnickrad

Annons

Liberalerna är i gungning. Riksdagsledamoten Emma Carlsson Löfdahl hyrde enligt egen utsago tvårumslägenhet för 13 000 kronor i månaden. Hade hyresvärden varit någon annan än Carlsson Löfdahls egen man hade det hela knappast blivit nyhet. Bostadsmarknaden i Stockholm är skev och ett andrahandskontrakt på en enrummare kan vara obegripliga 10 000 kronor i månaden och 13 0000 kronor i hyra, för en tvårummare, vilket givit Carlsson Löfdahl maximal hyresersättning, är därför inte orimligt, trots att det är i allra hösta grad orimligt.

Jan Björklund kommer lämna ett parti som just nu befinner sig i kris. Foto: Per Groth / TT

Men Carlsson Löfdahl hyrde inte lägenheten av någon utomstående. Hon hyrde den av sin man, och även om hon hävdar att de har "väldigt separerade ekonomier" i Aftonbladet, har makar exempelvis försörjningsplikt för varandra enligt svensk lag. Den som väljer att gifta sig väljer att binda sig till en annan människa såväl juridiskt som i vissa delar ekonomiskt. Carlsson Löfdahl äger dessutom en bostad i Östergötland tillsammans med sin man och sitter som styrelsesuppleant i två av makens bolag, vilket inte riktigt framstår som att ha "väldigt separerade ekonomier".

Här kan också vara värt att ha i åtanke att Håkan Juholt fick gå från partiledarposten på grund av en hyresskandal som inte ens var en hyresskandal eftersom några regler inte fanns rörande privat hyrda lägenheter på den tiden. Håkan Juholts delade en lägenhet i Västertorp med sin sambo, men utkasserade trots det ersättning för hela hyressumman. Juholts agerande ledde till att det i oktober 2011 inleddes en förundersökning mot honom. Han misstänktes för bedrägeribrott. Men förundersökningen lades senare ner när åklagaren väl kom fram till att det saknades regler för lägenheter riksdagsledamöter hyrde privat.

Vilka ersättningar som utgår till den som representerar skattebetalarna har alltid varit och kommer alltid vara av intresse, eftersom de pengar som kasseras ut är just skattemedel. Att Carlsson Löfdahl inte hade förmåga att se att hennes hyresavtal med sin egen make skulle kunna komma att ifrågasättas är inget annat än märkligt eftersom hyran hon betalade gick in i till den ena parten i ett hushåll hon själv är del av. Att Carlsson Löfdahl kollat sitt upplägg med både riksdag och sitt parti innebär inte att väljarna kommer acceptera upplägget. Kraven som ställs på folkvalda från väljarnas sida kan i bland vara högre än de lagstiftningen ställer. Det är knappast rimligt, men det är den verklighet folkvalda har att förhålla sig till.

Cecilia Wikström å sin sida har haft styrelseuppdrag för bland annat Beijer Alma för vilka hon erhållit över 70 000 kronor i månaden i ersättning, att jämföras med ledamotslönen på 80 000 kronor. Att det riskerar leda till allmänt komplicerade situationer där Wikströms oberoende kan ifrågasättas, inte minst av sina politiska motståndare, är tämligen uppenbart. Att Liberalerna valde att peta henne från EU-valslistan är därför knappast konstigt, oavsett riktigheten i agerandet.

Här finns dock också skäl för väljarna att rannsaka sig själva. För om inte heller juridiskt korrekt agerande kan accepteras, blir förväntningarna på våra folkvalda på många sätt orimliga. Perfekta människor existerar trots allt inte. I det längre perspektivet riskerar också en folkdomstol med tuffare krav på folkvalda än lagstiftningen inte åstadkomma särskilt mycket mer än att de som är villiga att åta sig politiska uppdrag blir allt färre.

Intresset för att kölhalas i media och av en arg allmänhet är trots allt begränsat hos de allra flesta människor.

Annons