Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ledare: Antirasismen får aldrig bli kontroversiell

Annons

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson turnerar runt Sverige. SD besöker skolor och arbetsplatser vilket, med all rätt, upprör elever och anställda. När en läkare på Norrlands Universitetssjukhus i Umeå protesterade mot Jimmie Åkessons besök på arbetsplatsen kritiserades han av sina chefer för att ha gjort sin arbetsplats till en politisk arena. Läkaren, som enligt egen utsago mest bara ville att patienterna skulle få lite lugn och ro, hade varit för kontroversiell. Vi hör också hur olika yrkesgrupper blir tillsagda att inte bära knappar med texten ”Sjuksköterskor mot rasism” och liknande. Motiveringen är att de inte ska ta politisk ställning.

Men när började det bli kontroversiellt att vara antirasist? Det borde ju, om något, klassas som det enda rimliga. I stället bemöts antirasismen med nedtystning och mummel om ”våldsvänstern”, som om antirasismen inte längre är ett allmängiltigt ställningstagande utan något som bara yttersta yttervänstern håller på med. Rasismen har börjat normaliseras och ledande i normaliseringsprocessen är Jimmie Åkesson och hans gäng.

Att benämna SD som vad de faktiskt är, rasister, borde inte kunna betraktas som ett partipolitiskt ställningstagande. Men att ha ett öppet främlingsfientligt parti i riksdagen verkar töja på gränserna för vad som är okej att säga och inte. Vi har nått en punkt där SD sätter agendan för vad som är demokrati och inte.

Vi ser allt mer hur främlingsfientlig, rasistisk och nazistisk organisering normaliseras. I Stockholm fick nazistiska Svenska Motståndsrörelsen demonstrationstillstånd på Kristallnattens minnesdag i höstas. I Jönköping tilläts nazistiska Svenskarnas Parti att demonstrera på arbetarrörelsens dag, första maj. Hur de kunde få demonstrationstillstånd just dessa dagar, trots det uppenbara syftet med demonstrationerna, är en gåta. Demonstrationsrätten är en viktig demokratisk princip. Men vi har också lagar som rör hets mot folkgrupp. Och det borde väl inte vara kontroversiellt att hävda att nazistiska partier hetsar mot folkgrupper.

I vårt demokratiska samhälle har till och med rasister och nazister rätt att yttra sig och demonstrera. Men det betyder inte att de inte ska behöva möta motstånd. Motståndsdemonstrationer och antirasistiska svar på tal är också en del av demokratin. Om vi tystnar av rädsla att hota demokratin kommer rasisterna att stå oemotsagda. Och om det händer dröjer det inte länge tills vi kan vinka hejdå till den demokrati vi känner till.

Att nazismen växer sig starkare beror delvis på den normalisering som sker när vi har rasister i våra parlament. Det är därför vi inte får tillåta att Sverigedemokraterna sätter gränserna för vad som är demokrati. Det är därför vi inte kan låta antirasismen bli kontroversiell.