Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Läx-RUT stjälper mer än hjälper

Annons

Två chefer för privata läxhjälpsföretag skriver en debattartikel om Läx-RUT i tisdagens DN. De tycker att skatteavdraget för privat läxhjälp behöver utökas för att minska samhällsklyftorna.

Krisen i skolan är inte något som går vifta bort. Att resultaten sjunker har ingen missat och det är rent ut sagt tragiskt att skolan inte har lyckats ge det stöd som eleverna behöver. Om eleverna inte känner att de hinner med att lära sig det de behöver för att klara kunskapskraven under skoltiden är det ett stort problem. Regeringen har givetvis en rad lösningar att plocka fram. Problemet är bara att dessa lösningar inte verkar fungera särskilt bra.

Läx-RUT är en både dyr och ineffektiv lösning på skolans utmaningar. När förslaget togs upp första gången blev det sågat av tunga remissinstanser som Skolverket, Skatteverket och Ekonomistyrningsverket. En timmes privatundervisning kostar betydligt mer i skattesubventionering än vad en helt vanlig lärarledd lektion gör. Men det som framför allt är så upprörande med Läx-RUT är inte att det kostar pengar, alla är nog överens om att satsningar på läxhjälp och extra stöd i undervisningen behövs i någon form. Det som upprör är ojämlikheten, befästandet av klassamhället.

Debattörerna i DN hävdar att mer skattelättnader skulle göra det lättare även för mindre köpstarka hushåll att skaffa läxhjälp åt sina barn. Men för hushåll som har svårt att få det att gå runt finns knappast möjligheten att anställa privat läxhjälp oavsett. I stället ökar bara samhällsklyftorna ytterligare. Det handlar om grundläggande samhällssyn. Antingen tycker man att det offentliga har ett ansvar att hjälpa alla elever oavsett bakgrund, eller så tycker man att var och en lika gärna kan klara sig själva bäst de kan.

En skola där alla har samma möjligheter skapas inte av att hänvisa till privat, avgiftsbelagd läxhjälp, oavsett hur skattesubventionerad den är. Det som krävs är att det offentliga tar sitt ansvar. Plånboken ska inte avgöra någons utbildning.