Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Låt pendlare åka Thomée

Annons

I början av 1970 talet, då jag var 11-12 år var ångaren Thomée dömd till undergång men räddades bland annat genom bildandet av en vänförening samt att Östersunds kommun köpte fartyget och med ens blev redare. Då hotet om att hugga upp fartyget var som störst ville jag och min kompis Håkan Stölan, som också kände starkt för båten, dokumentera henne så gott det gick och olovandes tillbringade vi många dagar ombord, mätte och ritade. Jag hade dessa ritningar hemma men de försvann nog då min mor gick bort för en tid sedan. Jag minns dock att vi gladdes mycket åt att Thomée räddades.

Nu är vi där igen. Nästan. Även om något direkt hot om skrotning inte föreligger känns kommunens resonemang kring fartyget som en fara för hennes fortsatta existens. Jag har hört resonemang som att driften, renoveringsbehovet är för stort för att vara försvarbart för kommunen. Samma gäller det faktum att fartyget kräver en dyr och synnerligen välutbildad maskinist för att få vara på sjön. Detta hänger ihop med att ångpannan arbetar med för höga tryck om jag förstått det rätt. Här gör man enligt min mening två fel. Dels ser man inte fartygets värde för bilden av Östersund, dess betydelse i ett större sammanhang.

Man mäter kostnaden mot den faktiska och mätbara intäkten d v s biljettförsäljning, abonnemang etc. Man gör här samma fel som man ibland gör i turistintensiva skidområden där man ibland, ogenomtänkt tar bort en lift med förklaringen att för få använder liften för att den ska vara försvarbar. Att liften i sig, för gästen är en viktig del av en helhet, en dag på fjället kan nog alla trots allt förstå, även om den bara används på morgonen och på eftermiddagen. Thomée är enligt min mening lika viktig för helheten och upplevelsen av Östersund. Man kan inte mäta vad de vackra planteringarna i rondellerna har för betydelse, ej heller den upplysta gångvägen på vägen hem. Inga intäkter men förståeligt nog viktig för helheten. Det är därför bara kommunen som ägare av fartyget som kan räkna in Thomées värde i helheten. Ingen privat ägare kan se till detta faktum utan måste få affären Thomée att ge avkastning för ett hållbart långsiktigt ägande. Annars upprepas snart 1970 talets verklighet dvs att ingen har råd att driva henne och vi för alltid förlorar en kulturskatt. (I juni 2007 blev S/S Thomée k-märkt av Statens maritima museer som kulturhistoriskt värdefullt fartyg som varit i yrkesmässig trafik i SverigeKälla Wikipedia).

Kreativitet behövs för ett fortsatt ägande, oavsett vem det är. Dels måste sannolikt framdrivningen kompletteras med en dieselmotor som inte kräver en stadigvarande maskinist utan kan skötas från bryggan. Denna används då för det normala dagliga reguljära användandet och ångpannan kan då nyttjas vid speciellt högtidliga tillfällen. Då biogasstaden Östersund byggt ut kapaciteten för biogas kan ett av Sveriges äldsta fartyg i drift frambringas med det modernaste av bränslen. Härlig tanke.

Vidare kan vi tänka in Thomée i ett kollektivtrafiksystem. Likt Ressel rederi AB som bl a kör pendlare mellan Hammarby sjöstad till Nybrokajen med fartyget Emelie (ja jag vet att de har ett betydligt större upptagningsområde) där man erbjuder ett fantastiskt och ostressat sätt att ta sig till och från Stockholms centrum. I ett Storsjöperspektiv ser jag att pendlare kan cykla från våra befolkningstäta områden till bryggorna vid Härke, Mjälle Valla (Frösö Sjukhus), Sandviken, Odensala och ta båten till och från centrum. Betänk också hur man visar livet på sjön då man t ex beskriver livet i vår nya stadsdel Storsjö Strand. Gör verklighet av dessa bilder.

Ante Åkerström


Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel