Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Låt inte pöbeln bestämma

Annons

På söndag väntas hundratals människor att samlas i centrala Östersund för att visa sitt avståndstagande från nazism och rasism. Liknande manifestationer kommer att hållas runt om i landet. Bakgrunden är förra helgens händelser, när ett gäng nazister, beväpnade med knogjärn och knivar, attackerade en fredlig anti-rasistisk demonstration i Stockholmsförorten Kärrtorp.

Självklart är det lika förkastligt med vänsterextremister som på motsvarande sätt ger sig på sverigedemokrater i deras hem. Den här frågan handlar inte om höger eller vänster, utan om demokrati eller pöbelvälde. Huliganerna i Kärrtorp verkar i samma antidemokratiska anda som de extremister som häromdagen stoppade en sprängladdning genom brevinkastet hos en lokal SD-politiker. Mannen som utsattes hade i sin tur uppmanat till väpnad kamp mot invandringen ("Det är bättre att beväpna oss etniska svenskar. Helst med Glock 17...") på sajten Avpixlat. Den nedåtgående spiralen är uppenbar.

Det känns som att vi befinner oss i ett farligt läge. Det handlar inte bara om den hårda debattonen, utan om att våld som metod för politisk påverkan tycks ha fått en renässans. När steget till våldsanvändning är taget finns inga gränser kvar att överträda, då kan vad som helst hända.

Anders Behring Breivik är en påminnelse om vilken enorm skada en ensam förvirrad person kan åstadkomma. Breivik verkade inte i ett vakuum utan inspirerades och motiverades av exakt den typ av uppskruvade stämningar som nu förgiftar svensk offentlighet.

Situationen är egentligen paradoxal, för vad som breder ut sig är en tilltagande rädsla. Skinnskallarna är rädda för vänsterextremisterna och vice versa. Journalister och debattörer som skriver om extremisterna hotas och blir rädda. Vanligt folk är rädda. Alla blir rädda.

Rädsla kan hanteras på olika sätt, man kan gå i försvarsställning, vända taggarna utåt och förbereda sig för nya strider. Eller så kan man sansa sig, inse att ingen vinner när våldet får segra.

Vi står inför ett kritiskt vägval.