Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Låt inte cancern knäcka dig, uppmanar Evert

Evert Johansson har haft många jobbiga år på grund av cancern. Ändå råder han alla i samma situation att tänka positivt:

– Deppa inte ihop. Prata om sjukdomen, men grubbla inte. Lev som vanligt och gör bara det du tycker är roligt.

Annons

Everts sjukdom upptäcktes 1997 när han skulle genomgå en operation. Läkaren undrade över knölarna han hade på halsen.

– Jag sa att dem har jag haft i åratal, berättar Evert, och då ville han ta prov på dem. Svaret visade att jag hade cancer i lymfan.

Hans sjukdom har klassats som arbetsskada, då man funnit att orsaken är Everts tidigare arbete hos Holmens Bruk och SCA.

– Jag gick med aggregat i skogen och sprutade med Hormoslyr och andra växtgifter. Det skvätte, håret var alldeles blått om kvällarna, men ingen sa något om att det var farligt. Man skulle ha skyddsglasögon, eftersom det sved om man fick det i ögonen.

Upptäckten av tumörer blev inledning på en lång rad plågsamma år för Evert och hans familj. År 1999 fick han operera bort den ena njuren, då cancern spridit sig dit. Den spred sig också till armhålor, buken och tjocktarmen.

Till slut måste han genomgå en stamcellstransplantation i Umeå. Det är en omständig procedur, förklarar Evert, som kräver att patienten har bra inre organ då kroppen utsätts för stora påfrestningar.

– Först satte de nålar i båda armarna och ledde mitt eget blod ut ur kroppen, där det renades och man tog tillvara de stamceller som var riktiga, sedan gick blodet tillbaka i kroppen. Stamcellerna de plockat ut frystes ned.

Evert fick genomgå denna procedur många gånger innan man hade fått ihop tillräckligt.

Till slut hade man tio påsar friska stamceller, och då var det dags att föra dem tillbaka till Everts kropp.

Före transplantationen måste han köras i botten, och immunförsvaret måste helt raseras.

Detta medförde givetvis obehag, och rigorösa åtgärder för att skydda honom mot infektioner.

– Jag minns att det blev iskallt i kroppen vid transplantationen, stamcellerna kom ju ur frysen. Efteråt kunde jag inte äta, jag bara spydde, och skulle inte få åka hem förrän jag kunde behålla maten. Efter 35 dygn fick jag nog, spolade ned maten på toaletten, och fick åka hem. Hemma upptäckte jag att jag kunde äta färskpotatis med smör, det levde jag på första månaden.

Efter denna pärs fick Evert ta om alla vaccinationer. Cellgifterna har orsakat skador på nervsystemet och han har fått problem med balansen och besvär med lungorna, men de nya stamcellerna kämpar mot cancern. Trots alla plågor så anser Evert att man ska tänka så lite som möjligt på problemen:

– I början blev jag deppig, som när mitt stora, röda, lockiga hår föll av. Men jag har insett att det är mycket bättre att försöka leva som vanligt, och att bara göra det man tycker är roligt.

– Det är jätteviktigt att man pratar öppet om cancern, men man behöver inte gå omkring och grubbla.

Evert går regelbundet på behandlingar, och cancern börjar äntligen ge med sig. Nu ser han fram emot att snart åka till Västerås för att träffa sitt barnbarn första gången.