Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Låt den rätte komma in

/

Genre: Drama/skräck
Premiär: 24 oktober 2008
Med: Kåre Hedebrant,
Lina Leandersson,
Per Ragnar, med flera
Regi: Tomas Alfredson
Speltid: 1 tim 54 min
Censur: 15 år

Annons
Betyg: 5 Det är ett privilegium att vara svensk hösten 2008 och få se "Låt den rätte komma in" på bio före alla andra, älska den före alla andra. För det här är en film som kommer att ses och älskas av många människor i många länder.
Det mästerliga i Tomas Alfredsons filmatisering av John Ajvide Lindqvists roman är hur filmen kombinerar stillhet och hot. Det vilar hela tiden något sövande idylliskt över scenerierna, ett det tidiga 1980-talets brunmurriga monotoni när Sverige fortfarande sov tryggt i folkhemmets Ikeasäng.
Men tryggheten är lika illusorisk som folkhemmet. I sprickorna sipprar skräcken in. Oavsett om skräcken är den vargögda barnvampyren Eli eller bara mobbarna i skolbänken bredvid.
Det finns så mycket att lyfta fram i "Låt den rätte komma in". Ajvide Lindqvists manus som lyckats befria filmen från exakt den packning som gjorde boken något överlastad. Kåre Hedebrants (Oskar) och Lina Leanderssons (Eli) skådespeleri med hundraprocentig autencitet. Hoyte van Hoytemas smeksamma foto som mer än något annat enskilt element i filmen förstärker den dubbla bilden av skräcken mitt i lugnet.
Vad som framför allt gör "Låt den rätte komma in" till något som är mycket nära besläktat med ett mästerverk är Tomas Alfredsons perfektionism. Till skillnad från nästan alla sina svenska kollegor nöjer han sig inte. Finns en enda liten dissonans, ett falskt tonfall, en svag replik, så är han där med skalpellen. Det gör "Låt den rätte..." till en film utan glipor, utan döda perioder. Döden kommer in på helt andra sätt.
Ni som vanligtvis drar er för skräck; se "Låt den rätte..." för dess obönhörliga mänskliga drama om ett barns utsatthet. Ni som vanligtvis skyggar för orden "obönhörliga mänskliga drama"; se den för skräckens skull. För det finns skräck. Det kommer att bli blod.
Det är ett privilegium att vara svensk hösten 2008 och få se både "Låt den rätte komma in" och Ruben Östlunds kommande "De ofrivilliga". Jag tror att det är första och sista gången som vi får se två så starka svenska filmer med så kort mellanrum.

Mer läsning

Annons