Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lästips till brudparet

Det stundar således till kronprinsessbröllop. Förberedelserna har varit årslånga. Tusentals människor är engagerade. Hela svenska folket lär gå i väntans tider, om man får tro expertkommentatorerna.

Annons

Hur har då Daniel och Victoria själva förberett sig? Har de läst på i litteraturen? Om hur det kan gå till på bröllop och vilka konsekvenser det kan få?

Ämnet har lockat författare i alla tider. Ja, hela världslitteraturen är full av bröllopsskildringar, från Shakespeare till Bob Dylan. Men varför gå över ån efter vatten? Daniel och Victoria borde väl läsa någon helsvensk bröllopstext för att kunna göra jämförelser och dra adekvata slutsatser.

Då säger jag bara: Gå till biblioteket och låna Strindberg och Stig Dagerman. Hemsöborna av den förre och Bröllopsbesvär av den senare. Tillkomna med drygt sextio års mellanrum, den förra 1887, den senare 1949, men i stort sett skildrande samma Sverige. Livet på landsbygden, bland bönder och arbetare, innan urbaniseringen.

Och så skulle ju huvudpersonerna sta, precis som Daniel och Victoria. Carlsson och änkan Flod på Hemsö, Hildur Palm och slaktar Vestlund i en by i Gävletrakten.


Carlsson var en uppkomling han med. Lite diffus bakgrund, men en framåt karl, som ”kom som ett yrväder en aprilafton” för att hjälpa änkan Flod med lantbruket på Hemsö. Det står heller inte på förrän den driftige Carlsson får ordning på lantbruket – och lust på pigorna.

Men som Carlsson själv uttrycker det efter ha blivit avspisad av den unga levnadsglada herrskapspigan Ida och beräknande anförtror sig till änkan Flod: ”Lustan är en sak och gifta sig en annan”.

Och madam Flod ser ju också pragmatiskt på saken, kan man säga. Det gäller ju både att tämja lustan och få någon ekonomisk vinning av det hela. ”Så kan en ju försöka innan en bestämmer sig”, föreslår hon frankt och lockar med att ”det kan jag säga Carlsson mellan fyra ögon, att jag kan nog vara så golik som en annan slinka när det skall bära te…”

På Hemsö rustas det i tre dagar för bröllopet. Man slaktar en gris och en ko, införskaffar hundra kannor brännvin, lägger in strömming i salt och lagerbärsblad, bakar, skurar, brygger, kokar, steker och maler kaffe.

Men själva bröllopet blir väl inte riktigt som Carlsson och madam Flod tänkt sig. Änkans vuxne son Gusten rymmer fältet redan dagen innan. Vigselakten blir avbruten av att alla ölkorkarna smäller som en kulspruta i sommarhettan och prästen själv blir redlöst full och kryper ner i brudbädden med stövlarna på.

Det fortsatta äktenskapet utmynnar när den fagra sommaren på Hemsö blivit bister vinter i rena katastrofen. Den äktenskapliga bädden motsvarar väl inte direkt vad madam Flod utlovat, så Carlsson jagar pigorna och madam Flod jagar Carlsson tills katastrofen är ett faktum.

August Strindberg skrev Hemsöborna på ett pensionat i Bayern 1887 – mest för sig själv medan han längtade hem till sommaren på Kymmendö utanför Dalarö i Stockholms skärgård. Hemsöborna blev ett av Strindbergs mest lästa och populära verk och har filmatiserats tre gånger 1919, 1944 och 1955 samt spelats in som TV-serie 1965 med Allan Edwall i rollen som Carlsson och Sif Ruud som madam Flod.

Nu har Daniel och Victoria förmodligen fått smak på den burleska humorns mixade sötma och sälta och vill bara ha mer ur den svenska bröllopsdiktningens rika fatabur. Det är då jag rekommenderar Stig Dagermans Bröllopsbesvär, den sista bok författaren ger ut, 26 år gammal, innan han efter en tid av svår skrivkramp tar livet av sig.

Tar livet av sig gör ju också den försmådde nödhjälpsarbetaren Martin i Bröllopsbesvär. Det är han som är far till Hildurs väntade barn. Hildur, som låtit övertala sig att gifta sig med slaktar Vestlund för att kunna ta hand om den väntade ungen.

Det är 40-tal och fattig landsbygd i Stig Dagermans tids- och miljöskildring, men därtill svensk, doftande och grönskande sommar. I lider och på höskullar bor fortfarande luffarna och på fattighuset de som aldrig ska hinna nås av den svenska välfärden.

Slaktar Vestlund ä r en self made man, som varit i Amerrrika och insupit de senaste rönen för en entreprenör. På hemmaplan går affärerna lysande, han har dräng och egen slaktarbil, halvvuxen dotter och pengar på banken. Han har just gjort pigan Svea med barn och roar sig när lusten faller på också med Rullan på kaféet. Men nu ska han som sagt giftas med Hildur, gamle Palmens unga, gravida dotter. För henne gäller levnadsregeln ”man tager vad man haver”.

Det rustas till bröllop när Vestlund får besök av kollegan Slaktar-Simon. Man måste förstås ta en sup medan man skryter och briljerar. Det blir åtta stadiga supar innan Vestlund kommer upp på slaktarbilsflaket för transport till vigseln.

Slaktar Vestlund spelar under kvällen bort vigselringen på poker, slaktarns tonåriga dotter ger sig åt luffarn, den blivande barnafadern Martin hänger sig i lidret och när Hildur äntligen slår upp ögonen i brudsängen är det fel slaktare som ligger på henne.

Världslitteraturen är full av bröllopsskildringar. Men inget bröllop liknar slaktar Vestlunds i Stig Dagermans roman Bröllopsbesvär.

Ja, kära Daniel och Victoria, här har ni ett par genuint svenska bröllopsskildringar, som ni kan läsa i väntan på ärkebiskopen.

Lo Rindberg

Annons