Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Läsning som tröst, verklighetsflykt och glädje

Kan läsning ge tröst? Kyrkoherden och författaren Karin Härjegård tror det. Men bara om man ser trösten som ett tillfälligt sällskap och inte som en snabb lösning till att rycka upp sig.

Annons

Karin Härjegård kom nyligen ut med sin debutroman "Den där elden inom", som bygger på Margareta Klingspors liv. Klingspor kom till Hede i Härjedalen i slutet av 1930-talet tillsammans med sin make Wilhelm tillika byns nye provinsialläkare. Det fanns många som tyckte att hon skulle stanna hemma vid spisen och leva ett lugnt liv som doktorinna och mor, men Margareta kunde inte trycka undan sin starka vilja och drivkraft. Hon drog igång en rad projekt där hon bland annat organiserade en förläggning för krigsflyktingar från Norge, ordnade så att barnen fick göra läkarundersökningar på skoltid, startade matbespisning och en allmän tvättstuga i byn.

Öknamnet "Gula faran" kom antagligen som ett brev på posten i en tid då det för många var provocerande och skrämmande med en kvinna som valde att gå utanför normen. I förordet skriver Karin Härjegård: "Den här boken är min hyllning till alla starka och inspirerande kvinnor genom historien, som på olika sätt har påverkat det samhälle som vi i dag lever i."

Boken ger också inspiration till läsaren och enligt Karin var det också inspirerande att skriva den.

– Det har varit så lustfyllt, så roligt! Jag har inte känt någon prestation alls, bara ren avkoppling. Det är en berättelse som jag själv tycker om och som också känns viktig och angelägen. Men det har tagit lång tid att skriva den, jag har hållit på i sju, åtta år. Jag har inte så mycket tid att skriva. De stunder jag tar mig tid är riktiga högtidsstunder, som tidiga mornar medan resten av familjen sover, eller under semestern.

Handlingen i "Den där elden inom" får liv både genom historiska händelser och av Karins egen fantasi. Ju mer hon skrev, säger hon, desto mer levande blev Margareta Klingspor. Till slut blev det en roman skriven i jag-form

– Först skrev jag i hon-form, men kände mig osäker på hur långt jag fick gå från det faktaunderlag jag hade, säger Karin, som vid ett tillfälle tog med sig berättelsen till skrivgruppen Gloria Mundi, där hon tidigare var medlem.

– Där var det någon som föreslog att jag skulle byta perspektiv och då blev det plötsligt en helt annan frihet.

Du är själv född och uppvuxen i Hede. Var det aldrig svårt för dig att skriva utifrån ett utanför-perspektiv som Margareta Klingspor fick naturligt som nyinflyttad?

– Det har jag faktiskt inte ens tänkt på, men jag skulle säga att jag har båda perspektiven. Jag är en del av Hede samtidigt som jag inte är det, eftersom jag flyttade därifrån redan som 16-åring för att plugga musik på Palmcrantzskolan.

Hur har boken blivit mottagen i Hede?

– Väldigt väl, jag är helt tagen av bemötandet. Det är många som hör av sig och tycker att det är roligt att läsa om Hede och om personer som fanns i byn på den tiden.

Tillsammans med samtalsterapeuten Sonja Wahlén och konstnären Ulla Granqvist har Karin Härjegård också skrivit "Sorg – det mest gåtfulla i mitt liv". Boken kom förra året och innehåller samtal, dikter och bilder om sorg. Meningen är att den ska ge tröst och tid för reflektion. Karin har jobbat som präst i 13 år och möter ofta människor som sörjer på ett eller annat sätt.

Går det att bli tröstad genom läsning?

– Det beror på vad man menar med tröst. Om tröst innebär att man lägger locket på sorgen "för nu får du tröst och ska bli glad igen" är det ingen tröst. Men om tröst är att få sällskap i sin sorg, det kan vara en klok tanke eller någon form av uppmuntran man behöver, då tycker jag att man kan se läsning som tröst.

De senaste åren har självhjälpslitteraturen gått från att vara något av en smått tabubelagd trend till att fylla en självklar plats i bokhyllan. En del av böckerna har gett genren dåligt rykte genom att ta allt för lätt på lyckans hemligheter. Du kan i princip renovera ditt eget välmående på samma sätt som ditt sunkiga kök, det gäller bara att ha rätt verktyg, menar de.

Men det finns naturligtvis också de som ger seriös vägledning, hopp och stöd.

– Jag har läst en del av självhjälpsböckerna och tror att den kan hjälpa och trösta i vissa sammanhang. Men jag tror också att de kan få oss att duka under genom att kräva att vi snabbt ska komma tillbaka till livet, rycka upp oss och bli starka och lyckade igen. Sorg, smärta och vemod behöver sin tid för att bearbetas, säger Karin.

Hon tycker inte att man nödvändigtvis behöver surfa på självhjälpsböckernas lyckovåg för att hitta tröst, verklighetsflykt och glädje genom läsning. Det finns hur många pärlor som helst inom skönlitteraturen också.

– Det finns böcker där man får grotta ner sig, gå in i sig själv och känna igen sig, ibland behöver man det. På samma sätt som att man ibland behöver fly in i annan värld, skratta och få en god känsla i kroppen. Det finns så många olika sätt att läsa på!