Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Läsarbrevet: Höglundarna

Annons

De mest kända rallarna, vägbyggarna, i Jämtland – torde vara de så kallade Höglundarna. Deras sista vägsträcka var mellan Storholmsjö och Häggsjövik någon gång på 1930-talet. Johan var född 1874 och Anders 1877. De arbetade sig upp genom Sverige med att bygga vägar.

Första gången jag hörde talas om dem var i början på 1950-talet då jag kom som lärare till Föllinge.

– Du måste skriva om Höglundarna! föreslog flera personer, men det blev aldrig av. Ändå fanns det stoff så det räckte. Det var ju kända och omtalade herrar, komna söderifrån.

Någon kontakt med kommunen eller sociala myndigheter ville de inte veta av. De levde sitt eget liv, enkelt och flärdfritt. I deras koja i Bakvattnet fanns varken el eller vatten. Veden till kaminen tröt aldrig. Kosthållet var enkelt: smörgåsar, kolbullar och en och annan korvbit. Snus och pilsner unnade de sig ävensom en kask emellanåt.

Höglundarna var kända för sin vänlighet men framförallt för deras berättarkonst. Historierna de drog var en blandning av dikt och verklighet. Men de litade inte på någon, inte ens på banken. Pengarna gömde de i en plåtlåda i kojan. De tjuvar som stal deras tillgångar, greps av Föllingepolisen. Efter den betan hade de alltid sina hagelgevär laddade.

Den som överlevde den andre brodern skulle ta sitt liv, men först skjuta hunden. Så var överenskommelsen. Men så blev det inte. De brann nämligen inne, när deras koja antändes vintern 1961.

Bygdens människor sörjde de två originalen. Två profiler av den gamla trogna stammen fanns inte mer.

Berta Magnusson