Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lars Lindroth – en man med många talanger

Hammerdalsförfattaren Lars Lindroth berättar i sin nya bok om sitt rika liv som konstnär, fasanuppfödare, viltvårdare, fiskare och mycket annat. Här finns också möten med andra spännande personer han träffat på vägen.

Annons

En man med många talanger, det är det minsta man kan säga om Lars Lindroth. Konstnär, fasanuppfödare, sjöman på världshaven, jaktvårdare på Jylland, kursledare, föredragshållare, teckningslärare, journalist, assistent hos filmskaparen Arne Sucksdorff, ja det är några av de områden han verkat inom.

Lars har upplevt många strapatser och klarat sig helskinnad, fastän det varit nära ögat många gånger. Kanske blev han härdad från barndomen. Barndomshemmet i Ramvik är beläget på ett riskabelt ställe, berättar dottern Anna:

– Huset ligger på en trång tomt mellan vägen och järnvägen, och på tredje sidan ligger älven.

Svärsonen Glenn påminner om när Lars som trettonåring hade "lånat" sin pappas hagelbössa för att skjuta ekorrar:

– Han kröp genom det snötyngda buskaget för att smyga på ekorrarna, och tänkte inte på att bösspipan blev full av snö, inte förrän han fyrade av, och pipan fläktes upp.

Den historien finns med i förra boken, "Jakter i norr", för Lars Lindroth är ju också författare. Den boken kom ut 1989 och där liknas han med Janne Vängman.

I sin nya bok "Hundvakt och hundår" berättar Lars Lindroth episoder från sitt omväxlande liv. Som läsaren förstår så är den vittomfattande och den speglar dessutom hans brinnande intresse för naturliv, fiske och jakt. Boken är rikt illustrerad med bilder ur livet och även med bilder av hans konst; målningar, på duk eller på glimmersten, skulpturer och tekniska skapelser. För, till skillnad från de flesta konstnärer, har han också ett utpräglat tekniskt intresse. Han har till exempel en egen konstruerad gengasbil som har transporterat familjen i många mil:

– Vi väcker väldig uppmärksamhet när vi kommer i bilen, berättar hustrun Karin. Folk pekar och fotograferar, och en tant frågade om vi behövde hjälp att släcka elden.

Bästa sträckan för gengasbilen är när man åker till Norge, anser Lars:

– Man eldar med ved på vägen dit, men i Norge brukar jag använda blåstång. Det är ett bra bränsle, men det smäller som knallpulver när man kör.

Hm, kanske är det sant. Lars Lindroth är en driven historieberättare, och som skribent gjorde han också en del uppdrag för Östersunds-Posten:

– En gång skulle jag bevaka ett evenemang i Gåxsjö, och referatet måste ringas in till redaktionen före klockan tolv. Strax före tolv så började huvudpersonen, riksdagsman Elias Jönsson, att berätta en historia. Jag hann bara höra halva, så jag hittade själv på slutet. Elias Jönsson tyckte att mitt slut var bättre.