Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lars, Karin och Trångåsen 1:9 – en kärlekshistoria

/
  • ”Strömsunds sockens bäst bevarade gårdsanläggning med bebyggelse från 1830-talet och årtiondena därefter”, skrev länsmuseet om Trångåsen 1:9 vid en inventering 1980. Men det var först när Lars Nord och Karin Forsberg tog över 2003 som det gjordes en rejäl satsning på att rädda gården från förfall.
  • Karta: Kjell Nilsson-Mäki
  • ”Det är kul att starta och avsluta sådana här projekt, men mitt i är det sällan roligt”, filosoferar Lars Nord.
  • Prisplaketten från Heimbygda har fått en hedersplats  vid dörren till födorådsstugan.
  • Tur att det finns mobiltelefon när jobbet kallar. Logopeden Karin Forsberg kan sköta en del arbetsuppgifter på distans.
  • Per Halvarsson har färgsatt insidan av födorådsstugan och bland annat återskapat stänkmålningen i farstun.
  • De handhyvlade golvplanken fick bäras ut när grunden skulle skottas ren från gammal jord och bråte.
  • Gamla jordbruksredskap vid ladugårdsknuten vittnar om hårt slit på ägorna genom två århundraden.
  • Stenrösena vittnar om nybyggarnas kamp för att göra vildmarken odlingsbar.
  • I köksträdgården bakom födorådsstugan växer det så det knakar.
  • Lars Nord och Karin Forsberg har fått Heimbygdas byggnadsvårdspris och deras gård har blivit byggnadsminnesmärkt.

Lars Nord och Karin Forsberg hade inget val. De kunde inte säga nej till det gamla huset som plötsligt dök upp framför dem i den gnistrande vita, orörda snön.

– Vi valde inte huset. Huset valde oss, säger Karin.

Annons

Det var på vårvintern 2003 de gjorde den där skidturen som blev inledningen till en djup och kärleksfull relation med gården Trångåsen 1:9, byggd i början av 1800-talet och belägen i utkanten av Strömsunds kommun, tre mil österut och på andra sidan Ångermanlandsgränsen från central- orten räknat.

Sedan dess har de ägnat all ledig tid åt att rusta upp och restaurera gårdens förfallna byggnader – boningshus och födorådsstuga, ladugård och loge, härbre och bakstuga och några till ... Och åt att återställa ägorna runt omkring, där slyet hade tagit överhand och där det knappt gick att ana att det för inte så många decennier sedan bedrivits ett levande jordbruk.

I dag erbjuder gården ett modernt och komfortabelt boende för paret, som kommer hit så ofta de kan och stannar så länge det bara är möjligt. Men den är också ett av länets finaste exempel på hur man varsamt och försiktigt kan återställa en gammal gård utan att göra våld på dess antikvariska värden.

I juni belönades Lars och Karin för sina insatser av Heimbygda, som tilldelade dem 2009 års byggnadsvårdspris. Och häromveckan fick de ytterligare ett kvitto på att de lyckats bra med sitt projekt. Då förklarade länsstyrelsen gården Trångåsen 1:9 för byggnadsminne.

Vi besöker Trångåsen en regnig fredagsförmiddag i början av september.

Skogen blir bara mörkare och vägen bara smalare när vi närmar oss, och det är inte utan att både jag och fotografen börjar undra varför folk frivilligt söker sig till sådana här trakter. Men så kommer vi fram till byn, som ligger längst österut på en ås med milsvid utsikt. Vi ser skogsklädda höjder, myrlänta dalar och ringlande vattendrag åt alla håll och känner att här är det lätt att andas. Kort sagt, vi blir betagna – och vi har inga problem att förstå Karin Forsberg när hon berättar om sitt första möte med Trångåsen 1:9.

Hon och Lars firade vårvintersemester i hans jakt- och fiskestuga, en gammal flottarkoja som han köpte redan 1975, bara drygt 20 år gammal. Tanken var att riva kojan och sätta upp den igen någonstans i fjällen, men det blev aldrig av. Och med tiden blev kojan på sin ursprungliga plats vid Malmsjön ett kärt andningshål för den historieintresserade västerbottningen Lars under de år han arbetade som ekonom i Stockholm.

Gården på höjden hade Lars sett tidigare. Han hade följt dess förfall under decennier. För Karin blev det här det första mötet:

– Det var en strålande dag och vi bestämde oss för att ta en skidtur. Kom uppför backen söderifrån och såg de gamla husen som stod där och väntade på oss.

Husen var i dåligt skick men Karin, som till yrket är logoped men som ända sedan ungdomen haft ett stort intresse för gamla byggnader och historiska miljöer, förstod snabbt att hela gården måste vara smått unik med så många orörda hus från samma tid.

Och precis som Lars förälskade hon sig i platsen.

– Det syntes direkt att det här är ett bra ställe. 1800-talets nybyggare visste vad de gjorde när de sökte sig hit, säger Lars.

– Det är som om solen aldrig går ner här. Till och med mitt i vintern flyttar den sig bara längs horisontlinjen utan att dyka ner bakom bergen och dagarna blir långa och ljusa.

Trångåsen 1:9 hade gått i arv i generationer och ägdes nu av fem ättlingar till den förste nybyggaren. Det fanns ingen i släkten som ville ta över, så när Lars Nord tog kontakt och bad att få köpa gården blev det en snabb affär.

Efter det har varje ledig stund gått åt till renoveringen.

Lars började med att röja åkrar och ängar och återställa det öppna landskapet.

– Det går ju alltid när man har moderna maskiner till hjälp, men tänk vilket slit det var för dem som bröt mark här första gången. Man förstår att man knappt ville skicka barnen till skolan, det var ju de som skulle plocka all sten, säger han och pekar på flera stora rösen som ligger med jämna mellanrum på åkern.

Sedan var det dags att ta itu med boningshuset.

– Fasadbräderna hängde löst på utsidan och innertak och tapeter lika löst inomhus. Vi fick bära ut varenda golvplank och handskotta bort all gammal jord ur grunden.

Huset tog ett halvår att renovera. Då var Lars här varje dag och Karin varje veckoslut.

– Och så hade vi duktiga hantverkare till hjälp. Vi fick kontakt med Jamtli som gav oss många goda råd och med byggnadsvårdscentrumet Timmerdraget, vars snickare har varit en fantastisk tillgång. Länsstyrelsens tjänstemän har också ställt upp med visioner och ovärderlig kunskap.

När Lars och Karin satte igång med boningshuset visste de inte om energin skulle räcka till de övriga byggnaderna på gården:

– Orkar vi inte mer så må det vara hänt, tänkte vi. Men när boningshuset var klart gick fortsättningen av bara farten. Nu har vi precis gjort färdig utsidan av födorådsstugan.

Ekonomiskt har renoveringen fått stöttning med både statliga bidrag och EU-pengar. Det är det som gjort att man efter den ursprungliga, egna insatsen kunnat gå vidare och fullfölja bevarandet av de kulturhistoriska värdena.

– Om bara tio procent av dem som köper bungalows i Åre skulle lägga pengarna på sådant här i stället, så skulle många gamla gårdar kunna bevaras åt eftervärlden, funderar Lars.

Just viljan att lämna någonting viktigt åt dem som kommer efter verkar vara en av hans viktigaste drivkrafter. Det var också därför som han vände sig till länsstyrelsen och bad att få Trångåsen 1:9 byggnadsminnesmärkt. Märkningen innebär att gårdens utseende och karaktär inte får förvanskas och att vård och underhåll måste utföras med godkända material och metoder.

Än vet Lars inte om något av hans tre barn kommer att vilja ha gården efter honom. Men vem som än tar över, så är byggnadsminnesmärkningen en sorts garanti för att ingen kommer hit och förstör det han byggt upp.

– Då är den tid och de pengar jag lagt ner inte bortkastade.

Mer läsning

Annons