Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lars Höglund, Yxskaftkälen, 62 år

Vår älskade glade, trygge Lasse har hastigt lämnat oss i ofattbar sorg och saknad. En innerligt kär make, pappa, bror, gudfar, morbror, svåger, svärson, kusin och vän finns inte längre hos oss. Lasse sörjs och saknas av makan Birgitta, dottern Josefine, bonusbarnen Isabelle, Louise och Arvid, systrarna Karin, Lena och Sarianne med familjer, stor släkt samt många vänner.

Annons

Lasse föddes 13 februari 1952 i en syskonskara av fyra. Uppväxten i Yxskaftkälen var lugn och trygg, precis som Lasses väsen.

Redan som liten var han tekniskt intresserad. Vi minns Meccano och Märklinjärnvägen, vilka han byggde med i timmar. För att inte tala om alla modellflygplan!

Tekniska linjen vid gymnasiet var en självklarhet. 1972 tog han maskiningenjörsexamen vid Wargentinsskolan i Östersund.

Efter militärtjänstgöringen vid I 5 började Lasse arbeta vid SCF, Strömsunds Cementvaru.

I början på 80-talet reste han till USA för att studera lantbruk. 1983 skedde studier vid Torvcentrum i Strömsund och sedan började han som arbetsledare för Jämtlands torv vid Långmarksflon.

Sedan 1995 arbetade Lasse som arbetsledare och maskinoperatör vid Lamtech AB.

Han har alltid varit en omtyckt och god arbetskamrat. Skicklig, professionell, trygg och pålitlig.

Otaliga är de "road-trips", som bästisarna tillika kusinerna Per och Lasse gjorde tillsammans runt om i Europa, i en inredd röd häftig folkabuss modell -64.

Lasses tekniska intresse och sinne för konstruktioner visade sig också i vardagen. Hela fädernegården i Yxskaftkälen är restaurerad från källare till taknock, likaså Gammel-Buan.

Om något fordon trilskades, så nog lyckades Lasse med skruvmejsel och tålmodighet få ordning på det hela.

Han hade en förmåga att finnas till hands för alla.

När det behövdes en hand – så fanns han där, fysiskt eller psykiskt. Det kan grannar, jaktkamrater och vi släktingar intyga. Aldrig att Lasse sade något ont ord om någon.

Engagemanget i byns aktiviteter och Byföreningen var genuint. Allt ifrån midsommarfester och after-work på Bygdegården till Fjös-Skjutet i Magnusbacken eller luftgevärsskyttekvällar för byns barn och ungdomar.

Eller att lära oss systrar att dansa Pariserpolska. Ty dansa, det kunde han och gjorde det gärna!

För Lasse fanns inga problem, bara möjligheter. Som då han 2001 lät forsla ett 22 ton tungt ekipage, 15 meter långt och 8 meter brett, från Hammerdal till Yxskaftkälen. Där placerades huset på hemgården och han byggde om det till ett fräscht och ändamålsenligt hus åt föräldrarna.

Jakt var ett annat intresse. Första året som han och kusinen Per (båda i 20-årsåldern) deltog i älgjakten, sköt de varsin älg från passen bredvid varandra.

Friluftsliv överhuvudtaget låg Lasse varmt om hjärtat. Liksom att bege sig till Stor-Jens-Buan, stugan nere vid Öjån.

Vi är många som minns påsken där för tio år sedan, då vi alla överraskades av ett bröllop!

Vigseln mellan Lasse och hans älskade livskamrat Birgitta skedde bland skotrar och längdskidor ute i bästa påskvädret; gnistrande skarsnö och blå himmel.

För Lasse var familjen det absolut primära. Kärleken till livet hemma på Vikgården med sina nära och kära var stor och varm. Han var en mycket barnkär, empatisk, omtänksam och underbar make och far.

Ett av hans lyckligaste ögonblick var mitt i septemberjakten för snart 18 år sedan, dagen då dottern Josefine föddes.

Genom sorgens mörker lyser minnenas ljus.

Lasse fattas oss alla.

Syster Sarianne Liljeberg