Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lärarna måste få tid att undervisa

Annons

Det börjar höra till vardagen att få nedslående rapporter om skolan. Den här gången handlar det om den så kallade Talis-mätningen, som jämför lärares upplevelser av skolan i OECD-länderna. När lärarna i samtliga länder svarar på om de upplever att deras yrke är uppskattat svarar 31 procent ja. I Sverige är det bara knappt fem procent. 95 procent av lärarna upplever alltså inte att läraryrket uppskattas.

Svenska lärare upplever också i högre utsträckning än i andra länder att de inte gör något bra jobb och inte har tilltro till sin egen lärarförmåga.

Det är, att döma av Talis-mätningen, inte så kul att jobba som lärare. Hälften av lärarna skulle välja en annan yrkeskarriär om de fick börja om från början.

Lärarnas roll för skolans utveckling är viktig. Det är de som sköter den dagliga utbildningen, som möter eleverna, som för skolan framåt.

Men Talis-mätningen visar att lärarna inte når fram. Trots att lärare i Sverige jobbar i genomsnitt mer än i andra länder ägnar de mindre tid än andra åt undervisning. 9 av 10 säger sig ha fått mer pappersarbete sedan 2006, samtidigt som antalet administrativa medarbetare i skolan minskat kraftigt. Matematiken är tydlig: lärarna får allt mindre tid med eleverna.

Mycket behöver göras för att vända skolans utveckling. Ett av det viktigaste är att satsa på lärarna. Ju bättre, kunnigare och mindre stressade lärare, desto bättre går det för eleverna. Först när läraryrkets status motsvarar den energi och det engagemang lärarna faktiskt lägger ner har skolan en chans igen. Det är tid för krafttag nu. Högre löner skulle självklart höja läraryrkets status, men det räcker inte hela vägen. Det behövs också satsningar för att förbättra arbetsmiljön. Det är inte rimligt att det går mer tid av en lärares arbetsdag åt administration än åt undervisning. Att skära ner på administrativ personal och lägga den bördan på lärarna är kontraproduktivt. Bättre då att anställa fler medarbetare så lärarna kan göra det de ska: undervisa.

Jan Björklund har ett enda, om än ganska omfattande, ansvarsområde: att styra upp skolan. Han verkar vara den enda som inte förstår att han har misslyckats. Nu är det dags att han biter i det sura äpplet och erkänner att han kanske gjort en del snedsteg.