Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lär dig runstenarnas språk

/
  • Sveriges nordligaste runsten står på Frösön. Texten som mejslats ut på stenen brukar översättas med: Östman Gudfasts son lät resa denna sten och göra denna bro, och han lät kristna Jämtland. Åsbjörn gjorde bron. Tryn och Sten ristade dessa runor.Foto: Mats Andersson

Det finns omkring 3 000 kända runstenar i landet. Över 100 av dem är gjorda av proffsen Åsmund och Öpir som reste runt och ristade stenar. Nästan hälften av runstenarna finns i Uppland och den nordligaste i Jämtland.

Annons

Runstenarna finns huvudsakligen i södra halvan av Sverige. Fortfarande dyker det upp okända runstenar vid utgrävningar eller restaureringar av gamla hus. Det är inte lätt att upptäcka om ett mossigt stenblock är en okänd runsten. På de kända runstenarna är runor och dekorationer ifyllda med färg. Skulle man stöta på en okänd runsten är färgen borta och själva ytan troligen belagd med mossa eller smuts.

Ett tiotal av runstenarna i Uppland handlar om Jarlabanke som var en storman i Täby-trakten under 1000-talet.

På äldre runstenar från ungefär år 350 till år 800 är runorna oftast ristade i raka linjer och runorna är från den äldre runraden med 24 runor. En sådan är Björketorpsstenen i Blekinge. Runorna på den består av en förbannelse över alla som förstör det monument som stenen är en del av.

Efter år 800 övergick man till att använda det vi kallar de vikingatida runorna med 16 tecken. Då blev det också på modet med drakar eller ormar som slingrar sig på runstenen och där runorna följer djurets kropp.

I den äldre runraden är många tecken samma som i den yngre runraden. Men en del finns bara i den äldre runraden och några har bytt betydelse. Man tror att mycket av inspirationen till runorna kommer från det romerska alfabetet. Men de rundade formerna passade inte så bra att rista i trä, vilket man troligen gjorde tidigast och oftast. Men nästan bara de runor som ristats i sten har levt kvar.

För att avgöra om det är de äldre runorna kan man leta efter o-runan som ser ut som ett kantigt o med små streck snett ned. Eller p-runan som ser ut som en häftklammer som blivit krokig eller s-runan som mer påminner om ett modernt stort E.

Det kan tyckas vara en konstig utveckling att gå från 24 till 16 tecken. Speciellt som vi har 29 tecken i vårt alfabet i dag. Men för oss är skriftspråket det normgivande. På den här tiden fanns knappt något skriftspråk och runorna användes för att beskriva det talade språket. Genom att minska antalet runor och använda dem för ljud som låg väldigt nära varandra så blev det enklare att rista in det önskade budskapet. Till exempel kunde f-runan även användas för v och u-runan användas för näraliggande ljud som y och o.

En del runristare under den här perioden började dessutom att använda något som kallas kortkvistrunor. Det är samma 16 runor, men några är förenklade och ännu svårare att tolka är de stavlösa runorna. Dessa kan närmast jämföras med stenografi. Det är fortfarande runraden med 16 tecken som används. Men runorna har förenklats till små streck som i flera fall är likadana och det är placeringen som avgör vad tecknet betyder.

När man kommit så långt att man tolkat runorna på en runsten uppstår nästa fråga och det är vad inskriptionen egentligen betyder. Det är förstås inte modern svenska utan urnordiska eller fornsvenska som huggits in. Runristarna skrev ofta orden utan mellanrum och sparade dessutom plats genom att bara ta med en runa när ett ord slutade på samma som nästa började på.

Runstenarna restes som minnesstenar över avlidna släktingar, speciella bedrifter eller liknande saker. De ställdes där folk färdades på den tiden för att synas. Ett exempel är Frösö-stenen i Östersund. Den är Jämtlands enda kända runsten och även Sveriges nordligaste kända runsten. Den berättar om Östman som enligt inskriptionen ska ha byggt en bro och kristnat Jämtland.

När det var som mest populärt att låta resa runstenar under 1000-talet reste professionella runristare runt och skapade dessa stenar. En hette Åsmund och han har sitt namn på 20 stenar. Men ytterligare 40–50 tros vara verk av Åsmund. En annan flitig runristare var Öpir som har sitt namn på 50 runstenar och tros ha gjort minst lika många till.

Mer läsning

Annons