Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Länsstyrelsen inspekterar Åreförödelsen

Länsstyrelsen var osynlig i Åre under de dramatiska rasdagarna. Men i går var representanter från både miljöskydds- och fiskeenheten på plats för att inspektera rasområdena och se förödelsen med egna ögon.

Annons

När LT träffar miljöskyddshandläggare Björn Olofsson och fiskehandläggare Anders Rydeborg på Östlibacken vid lunchtid har de stövlat runt i rasområdena i flera timmar med Skistarpersonal.

De är märkbart tagna av vad de sett, vilka naturkrafter som varit verksamma här på fjället.

– Det är mäktigt, det måste man säga. Alla bäckar har haft enorma flöden, säger Björn Olofsson. Han visar på kartan vad som gjort starkast intryck; det är bäcken närmast Östlibacken där vi står, alltså en av de bäckar som svämmade över och skapade störst förödelse nere i dalen.

– Den bäcken börjar ju här, säger Olofsson och pekar på transportleden Årevägen som skär över hela fjällsidan. Bäcken finns alltså inte längre upp på Skutan utan vattnet måste ha kommit från under marken.

Med våldsam kraft har vattnet sedan forsat ner och fört med sig tonvis med lera, trädrötter, sten och jord över E14 och ner på andra sidan mot Åre Fjällby och slutligen banvallen.

Kabinbanans ledningsgata har haft stora ras på flera ställen. Bland annat rasade en ordentlig bit av Belwobyns vändplats ner och begravde Skistars personalparkering i lera.

– Där var det enligt Skistar igensatta trummor på privat mark som orsakade problemen, säger Olofsson.

Att det inte blev mer problem längre österut ska enligt vad Skistar uppgett till dem bero på att där hade de manskap som jobbade med cykelbanebyggen.

– De hade alltså maskiner på plats och erfaret folk som visste vad som skulle göras, säger Olofsson.

En del ögonbryn har höjts över att länsstyrelsen dröjt fem dagar med att komma till Åre efter sådana omfattande ras med så stora skador som följd. Men enligt Olofsson är det inte konstigt alls.

– Det har funnits en beredskapsorganisation som har varit i drift här i Åre och den har fungerat. Länsstyrelsen är bara en stödfunktion här, säger han.

Fiskehandläggare Anders Rydeborgs främsta uppgift är förstås att undersöka Åresjön och se om det går utläsa något om eventuella skador på fisket.

– Det ska vi titta på i eftermiddag, säger han.

Hur mycket som går se vet han inte. Under rasdagarna var hela sjön brunfärgad och det var så illa att Åres ena dricksvattentäkt (Långnäset) måste stängas av. Men det grumliga vattnet har nu förflyttats nedströms, mot Brattlandsströmmarna.

Viktigt i sammanhanget är också att undersöka hur pass regelbundet sedimenteringsdammar töms. Exempelvis har det framkommit uppgifter om att skydden i Östliebäcken inte tömts på åratal. Om det stämmer vet inte länsstyrelsen.

– Men töms de inte gör de förstås ingen nytta, säger Rydeborg.