Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Landstrom – hemmaodlade toner från Hammarstrand

/
  • Studion, som behändigt ligger vägg  i vägg med köket, är full av instrument. Mest blåsinstrument och gitarrer, men även ett par fioler.
  • Makarna Göran Lindström och Carina Landin stortrivs i Hammarstrand. I sin ladugård har de en egen liten scen bjuder på små spelningar och fester ibland. Att kuska runt och hetsigt leta spelningar står inte direkt på schemat.Foto: Mattias Pettersson
  • – Bra konst ställer frågor, så är det ju. Just det här fulsnygga som möts. Det kan vara väldigt fin melodi och så har man skitmycket gnekiga gitarrer emot, det är jag väldigt svag för, säger Carina Landin.
  • Bredvid studioskrivbordet står en bokhylla med hyllplanen fullproppade av skivor. PJ Harvey, Tom Waits och Bob Dylan är några av husgudarna.

Snön gnistrar bländande vacker över Kullsta och Hammarstrand. Tisdagsmorgonen har precis hunnit bli lunch hemma hos makarna Göran Lindström och Carina Landin.

– Skulle vi slå worldwide så skulle vi ändå åka hem hit, säger Lindström med ett övertygande lugn i rösten.

Annons

Duon Lindström och Landin har gjort sig ett namn på myspace under namnet Landstrom. I ett utskick från skivbolaget Rootsy beskrivs de som ett svenskt 16 Horsepower eller Cowboy Junkies. I kväll firar de släppet av debuten ”In The Bright Daylight” på Gamla Teatern i Östersund, ett album som ”föddes” på myspace.

– Det var flera andra som sa ”det här måste ni ge ut”, ”det här måste ni dokumentera”. Man kan säga att det är en dokumentation av våra senaste tre år, säger Göran Lindström.

Men duon är inga nybörjare direkt. Båda jobbar som musiklärare, Göran Lindström har en bakgrund i flera bluesband och Carina Landin har länge stått på scen som skådespelerska.

Startskottet för att göra en skiva kom när Håkan Olsson på Rootsy upptäckte Landstrom 2009 och fattade tycke för de få alster som låg på myspace.

– Det var ett ganska avgörande steg i varför skivan finns, säger Göran Lindström.

– Det känns helt konstigt. Någon som aldrig har träffat oss jobbar för oss. Men han tycker det är bra och vill ge ut det.

Den 16 mars släpps alltså ”In the bright daylight”, som skapats nästan uteslutande i parets hemmastudio i Kullsta. I dag, den 11 mars, är det releasefest på Gamla teatern. För Landstrom har det varit en udda resa där internetverktyg spelat en stor roll.

– Nu har ju myspace havererat, det hackar och är inte lika genomskinligt. När vi höll på som mest för tre år sedan då var man liksom likvärdig, det var så finurligt, alla hade en sida var.

Att släppas på bolag och bli omskrivna i medierna verkar inte beröra paret alls. I stället vilar det en trovärdig ödmjukhet över vår diskussion vid köksbordet.

– Det är ju skivan som är intressant, vi är inte så intressant tycker jag faktiskt. Det är ju den vi vill ut med, inte oss själv egentligen.

Hur skulle er musik se ut om den var en person?

– Som en slags skrotsamlare med stil, skrattar Göran.

Ofta börjar låtarna med att Carina har en melodi eller text färdig som Göran ”friserar” genom att lägga till de grundstenar som saknas eller bygga ihop småstycken. Trummorna däremot, är den enda beståndsdelen som importeras utifrån, närmare bestämt från Hammarstrandsbördige Micke Ajax i Stockholm.

Göran Lindström gillar att hämta inspiration från musiker som använder studion som ett instrument, som Daniel Lanois och T Bone Burnett, vilket innebär många idéer prövas.

Hur vet man att man är färdig?

– Ja, det har varit jättesvårt. I början höll vi på för länge. Vi gjorde en låt klar och rev ner alltihop och byggde upp igen. Vi kom ingen vart, det var ingen skillnad.

– När man inte har någon som säger ”nu är det klart”, tänker man hela tiden ”det kan bli lite bättre”.

Trots att Landstroms inspelningar pågått på fritidsbasis i många år hävdar Göran Lindström att de jobbat intensivt. Nu när den första skivan är färdig finns material redan redo för en uppföljare.

– Jag är en sån som inte kan vara med i fyra band lite grann. Jag vill göra en grej och jag vill göra det mycket och djupt.

Ni har studion hemma, hur stor roll spelar tillgången till utrustning?

– Det är bara verktygen ändå. Man måste ha varan, man måste ha låtarna. Det finns så många som har så här (pekar mot studion), men de kommer inte ut med en låt någonsin.

– Vi köpte nog de här grejerna för att vi hade grejer att spela in och vi ville göra det så. Och vi har ju många, många låtar kvar.

Studiotiden anpassas till när tvåbarnsföräldraparet har tid över. Hilda (11 år) och Nils (9 år) går till sängs tidigt på kvällen så det går ofta att jobba med musiken i två timmar per kväll enligt Carina Landin.

Vad tycker era barn om er musik?

– De tycker att det är lite töntigt, säger Carina Landin och berättar att Hilda och Nils hellre lyssnar på Regina Spektor eller Robyn.

När blir man kreativ i vardagen?

– Det är nog alltid. Oavsett om jag jobbar eller om jag är i älgskogen eller åker längd. Jag har ju en melodi på gång så här, säger Göran och visslar lite.

Paret Lindström och Landin är riktiga friluftsmänniskor som trivs lika bra i storstan som i Hammarstrand. Småstadslivet däremot, verkar inte passa parets spretiga intressen. De är inte lätta att kategorisera.

– Det är ingen som vet hur de ska tackla oss. Vi är superkulturella, så håller vi på med jakt och idrottsintresserade. Det går inte hem någonstans, folk blir lite osäkra på oss, säger Carina Landin med ett leende.

Vad är det bästa med att bo i Hammarstrand?

– Det här, säger Göran Lindström och blickar ut över de snöklädda bergen utanför köksfönstret.

– Det är bra skidåkning här. Inga köer, man kan åka hur mycket som helst, säger Catrina Landin med ett riktigt brett leende.

I sin ladugård har de en egen liten scen bjuder på små spelningar och fester ibland. Att kuska runt och hetsigt leta spelningar står inte direkt på schemat.

– Många band börjar ju med att jaga en massa livespelningar och man bränner sig trött bara på det. Det har jag också gjort, så jag vet. Det här är vårt sätt att hålla på med musik, att vi kunde vara hemma och fixa, säger Göran Lindström.

Vad lyssnar ni själva på?

– Då är det ju en pyramid så här och här uppe har du Tom Waits. Så har du Bob Dylan här och så har du PJ Harvey, Los Lobos, Calexico. Det har varit mycket Waits för oss, säger han och ritar en triangel med fingret på tapeten.

Vad vill ni ha med från era idoler in i er egen musik?

– Känslan. Det här, att man får fundera lite. Att hellre ställa en fråga än ge ett svar, säger Landin.

– Bra konst ställer frågor, så är det ju. Just det här fulsnygga som möts. Det kan vara väldigt fin melodi och så har man skitmycket gnekiga gitarrer emot, det är jag väldigt svag för. Sparklehorse är ju typiskt så. Men just Tom Waits, hela hans landskap och ljudbild. Det låter som att man är i en verkstad ibland och så kommer det världens finaste vaggvisa mitt i det där, det är härligt.

Även i Carina Landins texter finns ambitionen att ställa frågor. Redan innan Landstrom var påtänkt skrev hon bland annat poesi. Något som påverkat henne stort är teaternerfarenheten.

– Inom teatern så är texten så oerhört central. Man letar undertexter och dissekerar verkligen texter. Det blir ju lite det förhållningssättet man har när man kommer till musiken då också. Jag har ju med mig det, att det kan vara tolkningsbart på olika sätt.

Den nya skivan har ännu inte spridits ens till nära och kära, bara de som har varit inblandade i skapandeprocessen. Enligt Göran Linström vore det bekvämt att ha en tredje part att bolla idéer med när man sitter själv och gör musiken. Hans egen inspelningskunskap är grundad på nyfikenhet och jävlar anamma.

– Jag började spela in skolklasser på jobbet och gjorde inspelningsprojekt med elever, det tyckte jag var jävligt roligt. Så det har gått hand i hand, jag har gått min egen utbildning på mitt jobb, sen kör vi det hemma.

Bandnamnet är , som ni kanske gissat, en sammanslagning av parets efternamn.

– Vi skulle regga oss på myspace och man var tvungen att ha något. Det var väldigt simpelt, vi bara kallar oss för det. Nu finns det ju folk som heter Landstrom, så vi får se hur länge det här bär oss. Vi får väl någon stämningsansökan, säger Göran Lindström med ett leende.

Mer läsning

Annons