Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Landstingsrådet MonaLisa Norrman (V) påverkas starkt av hur deras besparingar slår i verkligheten

Ett mycket personligt klagomål på hur landstingets besparingar slår mot en familj har hamnat på landstingsrådet MonaLisa Norrmans (V) bord.

Ett brev som verkligen har berört henne.

Annons

– Kommer ett brev så långt som till en enskild politiker kan det finnas annat bakom, säger hon. Folk är tålmodiga och vi vet att våra verksamheter är ansträngda rent ekonomiskt. Det finns skäl att titta på detta ordentligt.

Sparkraven finns inom alla verksamheter. Men besparingarna inom barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, gör föräldrar oroliga inför framtiden.

”Jag har läst varje ord och tro inte att jag är oberörd. Tvärtom. Jag har inga svar till er i detta läge”, skriver landstingsrådet MonaLisa Norrman (V) i ett svar till föräldrarna.

I ett personligt brev berättar de om sin 15-årige son som sedan dagistiden haft det svårt med sociala kontakter med jämnåriga, inlärningsmetoder och alltför stora krav på sig själv så stora att han periodvis har haft svårt att se någon mening.

De berättar hur problemen accelererade i skolan och hur han med tiden utvecklade en depression.

"Han gled allt längre ifrån sina jämnåriga skolmässigt. Även livet utanför skolan blev lidande. Det skedde otaligt många möten och många åtgärdsprogram skrevs men ingen förändring skedde. Vår sons tillit till hjälpande vuxna sjönk drastiskt och periodvis försvann livsgnistan”, skriver föräldrarna.

Pojken visade sig ha dyslexi efter utredning, men skolan lyssnade inte. Skolsituationen blev till sist så allvarlig att föräldrarna bestämde sig för att undervisa honom i hemmet.

Han mådde allt sämre, men efter råd från en barnläkare att byta till en privat skola gjorde de det, samtidigt som de tog kontakt med BUP.

Det var här räddningen fanns. Efter ett års samtal med en av kuratorerna började pojken berätta, han sätter ord på sina upplevelser och börjar se världen genom andra ögon.

”För första gången har vår son fått lite framtidsdrömmar”, skriver föräldrarna.

Nu kommer besparingarna och den kurator som pojken haft blir uppsagd. Något som blir förödande för denna familj.

”Vi är förtvivlade och rädda för nu säger vår son att han inte tänker ta emot mer hjälp och nu står vi föräldrar här igen och inte vet vad vi ska göra”.

”Varför ska en så ung människa råka i kläm ”bara” för att ekonomin säger det. För vår son som haft de problem han har, kan överraskande och hastiga förändringar betyda en katastrof”

– Alla våra verksamheter har sparkrav, säger MonaLisa Norrman. Jag har inte hunnit prata med BUP ännu, men vi har bokat upp ett möte i början av december. Jag vill veta hur konsekvensanalyserna ser ut för att kunna svara familjen ordentligt.

• Är det många föräldrar som skriver och uttrycker sin oro?

– Jag får inte många sådana här brev utan det hör till ovanligheterna också att de är så personliga. Det är också ett av skälen till att det känns väldigt angeläget att verkligen kunna svara ordentligt.

Sverker Arver, avdelningschef på BUP säger de har begränsat med pengar som gör att de har en pressad situation.

– Det är lätt att förstå dessa föräldrars oro, säger han, men vi försöker hitta en lösning.