Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Läkarna har avbrutit Göstas droppbehandling

När Gösta Olofsson från Svenstavik i februari i fjol fick beskedet att han drabbats av dödlig prostatacancer var han beredd att ge upp på en gång. Men tack vare sin blogg på internet, och återföreningen med sin dotter, har han hittat livsgnistan igen och är mer levande än någonsin.

Men tyvärr kommer Göstas liv inte att kunna räddas. Han lever redan på övertid – och precis som drygt 2 000 andra svenska män gör varje år kommer han att dö i sviterna av prostatacancern.

LT har en tid rapporterat om Göstas vardag, hans kontakter med sjukvården och tankarna kring liv och död. I dag berättar vi om varför läkarna avbrutit delar av Gösta behandling.

Annons

Under nästan hela sin sjukdomstid har Gösta Olofsson behandlats med både dropp och hormonimplantat. Droppbehandlingen, som syftar till att förebygga skelettrelaterade skador hos patienter med metastaser, har Gösta fått genomgå var tredje vecka.

Men nu är det slut med det. I slutet av juni fick han sin sista dos.

– Blodproven visar att medicinen inte ger någon effekt längre och läkarna har därför beslutat att jag inte länge ska få dropp, berättar Gösta.

– Jag har aldrig riktigt tyckt att droppet gjort någon skillnad så för mig spelar det ingen roll om jag får det eller inte, fortsätter han.

I stället tycker han att det ska bli skönt att slippa de biverkningar, i form av febertoppar och svettningar, som behandlingsmetoden bidragit till.

Hormonimplantatet kommer Gösta att fortsätta att behandlas med. Nästa implantat, som minskar kroppens produktion av testosteron och därmed stoppar metastaserna från att sprida sig, ska injicieras i slutet av augusti.

I samband med att läkarna stoppat droppbehandlingarna och i takt med att sjukdomen blir allt mer aggressiv har funderingarna kring cancer och död kommit smygande.

– Det är klart tankarna börjar komma, även om jag försöker skjuta bort dem.

Gösta har i tidigare artiklar sagt att han inte är rädd för att dö. Nu berättar han att han är rädd för vad sjukdomen kan orsaka.

– Jag vill inte att det sätter sig i huvudet. Jag vill inte bli någon som bara ligger i en säng helt okontaktbar, säger han.

Men Göstas liv präglas långtifrån bara av sjukdom och sjukhusbesök. Sedan LT träffade honom senast har han haft ett hektiskt schema. Midsommar firade han tillsammans med Sonja, hans dotters mor. Dessutom har dottern Marianne, hans syster och några före detta grannar varit på besök under de senaste veckorna. En utflykt till Storsjö Kapell, där Gösta är född och spenderade stora delar av sina sommarlov, har också hunnits med.

– Det har varit en trevlig tid. Det värsta är bara att jag blir så otroligt trött. När vi hade varit i Storsjö tog det flera dagar innan jag återhämtade mig, berättar han.