Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lagom galet med Garvsyra

Garvsyragänget infriar förväntningarna med årets sommarfars "Svarta pengar och vita lögner".

Annons

Kör på i samma hjulspår – och med tanke på hur Bengt Larsson framför sin lastbil och Fille Strömqvist sin packmoped är hjulspåren ganska djupa vid det här laget...

I en våldsam fart cirklar de två runt publiken och då sluttningen framför Jamtlis utescen är ganska brant håller vi alla tummarna för att bromsarna ska hålla, så de inte dundrar rakt in i scenen varje gång de kommer farande.

Bengt Larsson gör även i år sin succéfigur från förra året, fixaren Kjell-Arne. Göran Ericssons bagare Helmer känner vi också igen från i fjol medan Fille Strömquist, Ullis Hollsten och Therese Olofsson fått nya roller som fransk kurir, handlingskraftig betongföretagare respektiver inhyrd säkerhetskonsult. Ett antal snabba klädbyten blir det för killarna i gänget, som med skoskydd i plast på både fötterna och huvudet gör en dråplig gestaltning av de tre tvättande bröderna Hansson.

Allas deras intresse och hela handlingen kretsar kring en speciell plastkasse, innehållande 10 miljoner i EU-bidrag. Den är till förvillelse lik ett stort antal andra plastkassar med varierande innehåll, och det är som ni förstår upplagt för förväxlingar. Pengapåsen åker fram och åter på lastbils- och mopedflak, ner i soptunnor och in i tvättmaskiner, innan den till sist kommer dit den ska. Hur det egentligen går till har jag inte riktigt klart för mig, turerna blir lite väl invecklade till sist. Men handlingen i en fars behöver ju inte vara helt logisk.

Var och en i Garvsyragänget har genom åren vässat kroppsspråket och utvecklat sin spelstil. Tillsammans har de förfinat tajmingen och nu sitter samspelet som gjutet. Vi bjuds på trivsam sommarbuskis som inte ger sig ut för att vara något annat än den är; lättsam underhållning med lite musik och mycket humor. Det är inga sofistikerade skämt, men de framförs med avväpnande charm och en glimt i ögat som åtminstone inte jag kan motstå.

Ett par hundra personer hade valt att ägna den vackra lördagskvällen åt Garvsyrapremiären. Jag tycker det är underligt att det inte kommer fler, inte minst om man jämför med hur många som sitter klistrade framför tv:n när man sänder till exempel sommarfarserna från Fredriksdalsteatern i Helsingborg.

Och jag frågar mig återigen: varför har vi så lätt att hissa det som sker på avstånd och dissa det vi har runt knuten?

Åsa Eriksson Ahnfelt