Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spännande bilder i färg och svartvitt

/
  • Kristina Torstensdotter visar drivna kol- och blyerts-teckningar på Härke Konstcentrum.Foto: Ulrika  Andersson

Annons

Kristina Torstensdotter har haft utställning på Galleri Tängtorpet några gånger tidigare men nu visar hon sin konst – kol- och blyertsteckningar – första gången på Härke konstcentrum.

Jag slås alltid av att det är så fin utsikt i utställningsrummet, konsten kommer i andra hand eftersom vyn över fjällen överglänser det mesta.

Men nu till konsten. Det är många verk som trängs längs väggarna, lite för många för min smak.

Alla verken är inslagna i plastfilm. Jag blir så förvånad av detta tilltag att jag är tvungen att fråga: Varför denna plastövertäckning?

– Dom är som mina barn, jag vill inte att besökare tar på mina teckningar. Jag är noga i det mesta och jag vill inte att mina verk blir förstörda, svarar hon.

Det går inte att ta miste på att teckningarna verkligen betyder mycket för Kristina. Men plastfilmen skapar inte bara en barriär mellan besökarna och konstverken, Kristina ger inte betraktaren förtroendet och släpper inte in besökaren att titta på hennes teckningar ordentligt.

Efter ett tag har Kristina grunnat och plastöverdraget börjar rivas av på några av skisserna. Det är som regnmoln som skingras och himlen klarnar upp. En förlossning för verken. Äntligen kan jag se konsten ordentligt, svärtan och kolet som hon arbetar så bra med. Det är pillrigt tecknat i fält men absolut inte för detaljrikt. Det viktigaste är med.

Inspirationen kommer från en resa till Canada där hon arbetade för länge sedan. På resan började utställningen ta form och detta är resultatet. Motiven är mycket hus och bilar. Bilteckningarna är fina och om bilar kan ha en personlighet tycker jag att det kommer fram i Kristinas bilder.

REMI

På Galleri Remi visar Elisabeth Jansson Sandhamre målningar. Det är fjärde gången som Elisabeth visar sin konst på galleriet. Det är en spretig samling konstverk som på något sätt ändå hänger samman. Färgglada målningar med lager på lagerteknik där motivet skulpteras fram. Det är en blandning av titlar som Betlehem1 till självporträtt. Mycket handlar om barndomen i Fagersta och symboler. Med är även mormor, mamma och uppväxten.

Elisabeths självporträtt blir inte bara en studier i porträtt utan så mycket mera. Hennes färgspråk är likt raketer och det blomstrar av alla möjliga färger. Jag kan tänka mig att det kan bli överdoser men det gäller inte denna utställning eftersom det är stora målningar som brer ut sig och känns självklara på sin plats. Självporträttet på pelarväggen är från 80-talet och det är så intressant att se hennes utveckling och ansiktets förändring. Den som gillar färg måste gå och se.

Mer läsning

Annons