Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Shakespeare som rockstjärna

/

Tisdag kväll gästar Stockholms musikteater Storsjöteatern med "Jag, William" på engelska. 2007 spelade gruppen samma kammarmusikal i Östersund, då i i svensk tappning.

Annons

Sedan 2007 har en del vatten flutit under broarna. I augusti fick Jonas Nerbe priset "bästa artist" när han spelade "Jag, William" på New York International Fringe Festival. Så här såg min recension ut när Stockholms musikteater gästade Östersund med "Jag, William" i svensk tappning år 2007:

"William, rockstjärna

Tjejen framför mig har sin egen i-pod-musik i ena örat och Shakespeare String Quartets smeksamma stråkar i det andra. Mobiltelefonskärmar blinkar i salongen som är fylld av mer (de bakom mig) eller mindre (de framför mig) intresserade gymnasieungdomar och annan publik som hittat dit alldeles av sig själva. I onsdags kväll intog monologmusikalen "Jag, William" Storsjöteaterns stora scen.

Projektet är lite udda. Utifrån tonsatta Shakespearesonetter målas anno 1592 upp för våra ögon. William Shakespeare är 27 år och gör succé på Londons teaterscener.

Det är en värld där dramatikerlivet påminner om dagens rockstjärneliv med efterfester, krogslagsmål och björnhetsningar. Det sistnämnda mer 1500-tal än 2000-tal, men ändå. En tid när teater är ett folknöje för rika som fattiga, något som också avspeglas i den elisabetanska teatern som friskt blandar högt och lågt, komik och tragik – vilket också är en anledning till att Shakespeares dramer än idag är så populära.

Men vem var han – mannen bakom romantiska Romeo och Julia och blodiga Rikard III? Många har ifrågasatt hur en obildad köpmannason från Stratford- upon-Avon kunnat skriva sådana texter. Skrev han själv eller är texterna resultatet av ett grupparbete? Eller var det kanske Christopher Marlowe, Francis Bacon eller den 17:e earlen av Oxford, Edward de Vere, som förde pennan? Senast i somras kom Erlend Loe och Petter Amundsen ut med Expedition Shakespeare som betvivlar Williams dramatiska förmåga.

Oavsett sanningen (som vi aldrig säkert kommer att få reda på) vittnar de olika teorierna om att intresset för personen William Shakespeare är minst lika stort som intresset för hans texter.

Det är på det intresset som Jan-Erik Sääfs musikal bygger. Utifrån Shakespeares 154 sonetter ger Sääf sin bild av diktarens privatliv det år då teatrarna stängs på grund av pestens härjningar. Shakespeare dedikerade sina sonetter till en W.H., vilket vållat eftervärlden huvudbry.

Den teori musikalen ansluter sig till är att W.H. står för Henry Wriothesley, earl av Southampton. I musikalen övergår Shakespeares sonettskrivande till den unge Henry i en förälskelse. Men i sonetterna återfinns också en älskarinna, The Dark Lady, som så småningom också erövrar den unge mannen. Ett riktigt triangeldrama med andra ord.

Enligt programbladet har Jonas Samuelsson-Nerbe ett förflutet som rocksångare innan han slog in på den musikdramatiska banan. Och det är lite av rockstjärna över hans William Shakespeare. Skinnbrallor och handgriplig publikkontakt, om än inte stagediving, så kyssövningar och allsång. Där finns också något slitet över rösten som tyvärr ibland gör att texten inte når ut i hela rummet.

Regin, signerad Andreas Boonstra, är lekfull, uppsplittrad och skönt respektlös.

Till sin hjälp på scenen har Jonas Samuelsson-Nerbe de fyra kvinnliga musikerna i Shakespeare String Quartet – bland dem violinisten Johanna Tafvelin, bördig från Frösön– som målar upp miljöer och stämningar med sin musik (i-pod-tjejen vet inte vad hon missar med sitt ena öra) men också fungerar utmärkt som medaktörer. Scenen där de förvandlas till Macbeth-häxor är mycket effektfull.

Här finns också en och annan longör och slutscenerna blir onödigt utdragna. Men på det hela taget är bekantskapen med Jag, William en angenäm upplevelse.

-------------------------------

TEATER

Stockholms musikteaterensemble: Jag, William av Jan-Erik Sääf

Regi: Andreas Boonstra Kostym: Katrin Rosemarysdotter Medverkande: Jonas Samuelsson – Nerbe (sång), Johanna Tafvelin, Karin Liljenberg, Hanna Ekström, Cecilia Linné (Shakespeare String Quartet) (Storsjöteatern)"

Mer läsning

Annons