Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Passion för färg och människor

/
  • Möten med människor.  För Angelica Kristenson Aurelius är det viktigt med  en nära relation till dem hon målar av.Foto: Henrik Flygare
  • Passion för färg utmärker Sture Meijer, som snart fyller 80 men absolut inte stagnerat som konstnär.

Tre vernissager hanns med i lördags. Jag började på Härke Konstcentrum och utställningen ”Växtvärk” av Maja Hallén.

Annons

Det är mycket som Maja vill ge uttryck för i sina bilder men om man läser hennes text ska bilderna handla om hennes kroniska smärta samt kasta sig in i debatten om nedskärningar i vården. Hon hämtar även inspiration från naturen. Det blir otydligt vad fokus ligger. Målningarna tävlar om uppmärksamhet och temat hänger inte ihop. Gränsen för det privata och offentliga kan diskuteras men det är modigt att bjuda på sig själv och kan inspirera flera att ta till konsten som ett forum för lindring vid svåra perioder i livet.

GALLERI REMI

STURE MEIJER STÄLLER UT på Galleri Remi, det är nio år sedan sist. Hans bilder är mustiga och fulla av dunkelhet. Likt scenografi bygger han upp bilderna.

Människorna har separerade ansikten som upplevs som masker. Tankar kring dödsmask kommer upp då den känns så tom och kroppen bakom upplevs mera levande. Det är en otäck och suggestiv känsla som är svår att ta på. Kanske har filmsekvensen när liemannen spelar schack i Ingmar Bergmans ”Det sjunde inseglet” inspirerat. Personerna känns skadade, på en bild är ansiktet målat så det ser sönderfrätt ut.

I Sture Meijers bilder upplever jag hans passion för färg. Han arbetar lager på lager. Det svarta blir bakgrund och på så sätt kommer människorna i fokus på ett självklart sätt.

Det är inspirerande att se att hans måleri inte har stagnerat utan att han arbetar sig från bild till bild och arbetsprocessen fortskrider.

ahlbergshallen

På Ahlbergshallen möts jag av vackra porträtt. Händer och ansikten är utmärkande. Det är konstnären Angelica Kristenson Aurelius som ställer ut i Östersund för första gången. Hon är bosatt i Stockholm men har påbrå från Oviken där hennes far växte upp.

När jag pratar med Angelica berättar hon att fokus alltid varit vid händer och ansikten. Egentligen skulle hon vilja måla den nakna manskroppen som omväxling till kvinnokroppar som hon också målar ofta. Men hon kontrar med kommentaren:

– Det vågar jag inte, det är en för intim situation, det skulle bli fel fokus. Då struntar jag hellre i det och lägger vikt att få en nära relation till de personer jag målar av.

Ibland har hon fått förfrågningar om att måla av personer och även blivit tipsad om modeller, men hon tycker inte det fungerar. Hon väljer att måla personer i sin närhet. Det är viktigt med mötet och processen under målandets gång.

– Om jag skulle måla av ett fotografi skulle målningen kännas död, säger hon.

Bland konstnärer som har inspirerat Angelica Kristenson Aurelius syns tydligt Lucian Freud, Velázquez och Alice Neel.

Min personliga favorit är ett porträtt på en ung kille som har en avslappnad kroppshållning och tittar ner på oss betraktare från sin kungatron. Jag får veta att det är Angelicas son som har Downs syndrom. Kärleken i målningen går inte att ta miste på och personen är så närvarande i bilden.

Det är lätt att tro watt det alltid varit så självklart som det verkar i målningarna men Angelica berättar att då hon gick ut Konsthögskolan i Stockholm gjorde hon ett uppehåll i målandet på sex år. Hon flyttade till Öland och började inventera konst för landstinget. Det var en känsla av ensamhet som gjorde sig påmind men så träffade hon kärleken och började måla igen. Sedan har det rullat på.

Med hennes utställning sätts ribban högt för de fortsatta inplanerade utställningarna i stan och på Ahlbergshallen.

Gå och se!

Mer läsning

Annons