Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Naturmotiv med poetisk skönhet

/
  • Mari Vedin Laak-sonen och Cathrine Johansson ställer ut tillsam­mans igen.Foto: Ulrika Andersson

Annons

En riktigt ruggig helg. Och åter en skön helg att hålla sig inne på gallerierna. Det fanns mycket att se och det var tre vernissager varav en på ett helt nytt galleri.

Mari Vedin Laaksonen och Cathrine Johansson har ställt ut tillsammans förr. Tidigare har de också gjort verk tillsammans. Men så inte denna gång. Mari visar ett spännande måleri i akryl på tjocka, tjocka papper som hon döpt till ”Miljöögonblick”. Cathrine visar bearbetad järnplåt – något hon kallar ”Oxidationer”.

– Jag jobbar med naturen. Och det handlar ju om miljön i ett vidare perspektiv. Jag fångar ögonblick under hela året, olika klockslag, olika årstider. Och jag vill skapa en rent fysisk känsla med mina målningar där varenda millimeter ska leva, säger Mari Vedin Laaksonen.

Resultatet är ett flertal större och några mindre målningar. Det är ofta tjocka färglager med bubblor och sprickor i färgen. Ibland i ljusare färger och ibland i mörkare, kallare, varmare.

Det är ofta lockande ytor av spännande möten mellan abstraktioner och färger som ögat försöker forma till något mer greppbart.

Någon sa att det ibland ser ut som bakgrunderna i en Disney-film där man bara väntar på att något djur ska komma framhoppandes. Och så är det. Måleriet lever och lockar.

Cathrine Johansson arbetar nästan minimalistiskt med mönsterförskjutningar och färgskiftningar på plåtar. Det blir ofta landskapsliknande motiv på plåtarna.

– Ja, jag köper ren fin plåt och sedan börjar jag bearbeta den. Jag kan måla upp något med linolja och sedan lägger jag ut plåten och så får rosten komma. Jag kan arbeta med järnklorid för att få en rostyta och jag kan värma för att få ett ljusskimmer, berättar Cathrine.

Det blir en slags kärv poetisk skönhet i plåtarnas mönster av träd och förgreningar. Titlarna talar om släkten och om minnen. Några verk är väldigt vackra i sina mönster och färgskiftningar. Andra känns mer dystra.

Målningarna och plåtarna kompletterar varandra i sin vilja att skildra något skeende i tiden, i landskapen och i miljön runtom oss. En på många sätt vacker och tänkvärd utställning på Ahlbergshallen.

Konsthyllan

Jo, jag säger att den är på Folkets hus. Det där OSD…, ja vad det nu var… känns ärligt talat inte så lite fånigt. Nå, på Folkets hus visar just nu Pelle Angvert och Lena Jonsson den gemensamma utställningen ”Utanför ramarna”. Utställningen är ett slags projektarbete under tredje året på Östersunds Konstskola.

Det är uteslutande måleri i akryl som visas.

Lena Jonsson, som har en bakgrund som konsthantverkare, visar mestadels väldigt ljusa nästan skira målningar med fantasilandskap. Det är en slags vilsam skönhet i de bästa bilderna. Men ibland blir färgerna nästan för skira, för luftiga. Tre mer färgstarka målningar har däremot inte alls samma känsla.

Pelle Angvert har på två tidigare utställningar visat upp en stor skicklighet som illustratör med känsla för såväl rockmusik som motorcyklar. Hans fotorealistiska målningar har imponerat rent tekniskt.

– Nu i höst har vi på konstskolan fått slänga allt vi tidigare lärt oss och verkligen släppa loss. Det har faktiskt varit mycket roligare än att bara illustrera, säger han.

På väggarna hänger sjutton målningar där de bästa blandar en slags impressionism med den där känslan för fotorealism. Det är på väg att bli ett riktigt bra och levande måleri. Flera målningar som någon med ett ansikte och en annan med en framskymtande motorcykel är riktigt bra. Om ett halvår har lett fram till detta ska det bli jättekul att se vad ett helt läsår leder fram till.

Galleri Eken

På Övre Katrinelundsvägen 29 i en källarlokal har Stig Wahlberg från Österåsen öppnat ramverkstad och galleri. Galleriet har öppet tisdagar, torsdagar och söndagar på eftermiddagen. Och i söndags var det väldigt välbesökt när det var vernissage för nyligen prisbelönade Karl-Otto Myrstad och en retrospektiv utställning med tolv målningar av Lars Lundin.

Lars Lundin var född i Ramsele 1898. Han var mestadels självlärd – men hade ändå studerat för både Ollers och Grünewald. Han var en flitig konstnär och bodde i Östersund. Men sin första utställning här hade han först 1959 på Länsmuseet. Sedan ställde han ut flitigt på stadens alla stora gallerier under ett par decennier. Han dog 90 år gammal 1988 och målade nästan ända fram till sin död.

Här finns ett antal alldeles nyramade gouacher av hus på landet och i Trondheim från 1970-talet som är väldigt fina i sitt linjespel och sina färger. För 1500 kronor skulle jag gärna kalla dem för fynd. Men när landskapen blir större och gouachen byts till olja blir det ointressantare. Utom i en vacker målning döpt till ”Tidig höst”.

Karl-Otto Myrstad visar alldeles färsk svartvit grafik med närbilder av en dörr, ett hänglås och ett fönster. Här finns också hans klassiska målningar av byggnader med en lada från Norderåsen men också en kristallklar isande vinterdag. Det är femton verk totalt varav några har en hel del år på nacken.

– Ja, jag lär aldrig komma från de här husen. De fascinerar mig så, och folk verkar ju gilla dem, säger Karl-Otto själv.

Mer läsning

Annons