Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Maria från Föllinge inspirerade till laestadianismen

/
  • Bror Hjorth skapade en altartriptyk till Jukkasjärvi kyrka som invigdes 1958. I det högre fältet har Maria fått plats nära den upplysande solen, mellan Kristus och Lars Levi Laestadius. Till höger dennes efterträdare Johan Raattamaa. Marias betydelse för Laestadius framgår av texten på stenen framför honom:

Den religiösa väckelserörelsen laestadianismen har i dag cirka 150 000 anhängare. När Lars Levi Laestadius grundade rörelsen tog han starka intryck av samekvinnan Maria från Föllinge.

Annons

Lars Levi Laestadius (1800-1861) reagerade på hur handelsmän tjänade pengar på människor med alkoholproblem. Som präst i Karesuando blev han 1843 utsedd att inspektera det kristna livet i skolor och församlingar i lappmarken. Under en resa till Föllinge noterade han hur samerna där visade större nit för kristendomen än svensken i genomsnitt. De hade besegrat fyllelasten, var ivriga gudstjänstbesökare och levde som sanna kristna. Upplevelsen påverkade honom troligen när han ett par månader senare mötte samekvinnan Maria. Vid denna tid hade Laestadius själv gått över till en mer levande gudstro och i Åsele mötte han den 30-åriga samekvinnan Maria som hade vandrat en lång och svår väg till sin starka tro på Gud.

Maria hette egentligen Milla Andersson-Clemetsdotter och var född 1813 i Föllinge. Hennes far som var same dog tidigt och hon blev lämnad som fosterbarn i olika familjer innan hon 14 år gammal togs om hand av en morbror som hon vallade renar åt. Hennes nya föräldrar var alkoholister och Maria hade ingen lätt tillvaro. För att få ro i själen sökte hon sig till religionen och fann styrka i den Brandellska väckelserörelsen som hon först hörde talas om av ett par unga samer på kyrkbacken i Föllinge. Pehr Brandell var präst i Nora, Ångermanland och framgångsrik i sin aktiva strävan att få människor att sluta leva i synd och försona sig med Gud. Bland dem som sökte sig till Brandell i Nora fanns Maria, men väckelserörelsen hade även nått hennes hemtrakter i Föllinge redan på 1830-talet.

Laestadius har själv beskrivit sitt möte med Maria år 1844 i Åsele. Hon berättade om sin väg till religionen, om sitt sökande efter ljus i mörkret. Genom Brandell hade hon kommit till en levande gudstro:

"Hennes enfaldiga berättelse om sina vandringar och erfarenheter gjorde så djupt intryck på mitt hjärta, att det ljusnade även för mig. Jag fick denna afton, som jag tillbragte i sällskap med Maria, känna en försmak av himmelens glädje, Men prästerna i Åsele kände icke Marias hjärta och Maria kände även, att de icke var av detta fårahuset. Jag skall komma ihåg den fattiga Maria så länge jag lever och hoppas träffa henne i en ljusare värld..."

Mötet med Maria var av allt att döma viktigt, kanske avgörande, på Laestadius väg till folkväckare. Han påbörjade detta år det religionspsykologiska verket "Dårhushjonet" och fick 1845 uppleva ett märkligt sammanträffande som stärkte honom i tron på att den himmelska glädjen fanns inom människan och kunde uppväckas av yttre händelser. Exakt samtidigt som en jordbävning kändes i marken benådades en samekvinna från en dom och gav uttryck för just himmelsk, extatisk glädje. Från år 1846 började folk i allt högre grad söka sig till Laestadius predikningar, det fanns en ny dynamik i relationen till åhörarna. Han hade en intensitet och förmåga att tala så att folk förstod, använde bildspråk och liknelser. Vidare var han väl insatt i såväl samernas som de andra invånarnas historia och levnadsförhållanden. Människor började avlägga syndabekännelser under gudstjänsten. Gråt, bön och extas blev vanligare inslag. Invånarnas familjeliv och dryckesvanor förbättrades.

Den väckelserörelse Laestadius grundat fick snart ett starkt fäste i Lappmarken och har sedan dess spridits ytterligare. I norra Norge har den många anhängare liksom i hela Finland. Därifrån spreds den till S:t Petersburg och Estland. Till USA kom den genom emigranter. I Sverige splittrades laestadianismen vid förra sekelskiftet i en västlig mer konservativ riktning med centrum i Gällivare och en mer tolerant i öster, kring Kalix och Torneå. I dag är den världens största inomkyrkliga väckelserörelse med ungefär 150 000 anhängare.

Vad hände då med Maria? Hennes religiösa vandring blev allmänt känd genom en artikel i Nordisk Kyrkotidning 1840. Hon var med sin man Tomas Pålsson bosatt i Frostviken ännu 1868, men vid sekelskiftet försvinner alla spår. På 1950-talet avporträtterades hon av konstnären Bror Hjorth på den nya altarreliefen i Jukkasjärvi kyrka som skildrar laestadianismens historia. Hon står nära den upplysande solen, mellan en knäböjande Laestadius och Kristus. Som modell använde Hjorth en studentska uppväxt i Vittangi, eftersom det inte är känt hur Maria såg ut.

Fotnot: Citatet ovan är hämtat ur Bengt Larssons bok "Lars Levi Laestadius: Hans liv, verksamhet och den Laestadianska väckelsen" (2004), s. 68. Flera andra uppgifter i artikeln är också hämtade ur denna bok.

Mer läsning

Annons