Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konst kan betyda så mycket

/
  • ”Det är alltid kul om man skapar viss förvirring. Jag har alltid bytt koncept, har olika teman som jag byter mellan”. säger Dan Perrin som ställer ut måleri på Ahlbergshallen.  Foto: Henrik Flygare

En konsthelg i schlager och sol.
Och en helg där konsten fick en helt annan mening för en stund.

Annons

När det mitt under Anders Rasmussons härliga födelsedagskalas på Färgfabriken Norr i lördags släcktes ner för att på så sätt hylla minnet av nyligen så sorgligt bortgångne Jan Elon Eriksson så tog Fredrik Wretmans ”Taptim” för en stund över festen och fiskarna var så aktiva. Det speciella i installationen blev just då så mycket starkare.

Ni som inte varit på Färgfabriken Norr har nu bara ett par veckor på er innan verket monteras ner.

Ahlbergshallen

I lördags var det vernissage för Dan Perrin på Ahlbergshallen. På väggarna hänger ett speciellt oljemåleri.

I det första rummet hänger en rad porträtt. En slags parafraser på andra porträtt. Där finns Picasso, där finns Mozart, där finns en rad andra igenkännbara figurer. Det är naivt och lekfullt.

I det inre rummet är det landskapsmåleri. På en vägg en rad målningar i olika färgtoner. Ett landskap i traditionell romantisk stil. Men som ett meddelande från nutiden ett flygplan som i en av målningarna faktiskt brinner.

Det är en slags metakonst. Det är en surrealism med små ironiska blinkningar till gamla uppslagsböcker och konsthistorien. Och även färgerna bidrar till att skapa känslan av något äldre.

När Dan Perrin gick på Valands Konsthögskola i början av 1990-talet stod inte måleriet så högt i kurs. Då var det andra konstriktningar man borde syssla med.

– Ja, då sågs det nästan lite skämmigt att måla. Men det är ju måleriet som jag alltid har gillat. Och visst fanns det ändå några andra nördiga målare som jag kunde söka mig till, berättar Dan.

I sitt måleri verkar det ofta som han eftersträvar en viss renhet, en enkelhet. Men där finns andra målningar som drar åt andra håll.

– Ibland måste det få spåra ur lite. Det är helt OK. Men jag återkommer hela tiden till landskapen. Ofta hämtar jag förebilderna ur olika lexikon som jag sedan stuvar om lite.

Dan berättar hur glad han blev när någon besökare ville hänföra honom till göteborgskoloristerna. Något han inte tänkt på men som kändes ganska rätt ändå.

Utställningen består av tjugofem verk. Och det är stundtals lite märkligt att gå runt där och titta. Det både spretar och hänger samman.

– Det är alltid kul om man skapar viss förvirring. Jag har alltid bytt koncept, har olika teman som jag byter mellan. Mest kanske för att underhålla mig själv.

Men för mig blir spretigheten och alla lån från konsthistorien något som hindrar mig att ta till mig konsten fullt ut. Där finns manér och lekfullhet, men den innersta kärnan, kommunikationen med mig som betraktare, lyckas jag inte hitta. Det blir för mycket yta även om det bitvis kan vara både en vacker eller en speciell yta. Inte för inte har Dan Perrin haft Ernst Billgren som lärare. Och även Ernst Billgrens konst skapar liknande känslor hos mig.

Det är ändå en utställning som väcker tankar och känslor. Det är bra nog så.

Folkets hus

Fram till den 19 mars kan man på Östersunds Folkets hus möta oljemåleri av Gudrun Karlsson och Susanne de Sinegube.

Även här handlar det om landskap. I Gudruns fall mycket avbildande och i Susannes fall mer impressionistiskt.

Det känns fel att recensera utställningen då verken i sig inte är av det slaget att de kan mäta sig med den mer professionella konsten. Men jag tar med mig några av Susannes levande fjällandskap där vintern ändå för en stund kan gripa tag i betraktaren.

Det är en krisvår. Och det är inte heller lika många utställningar att skriva om som tidigare vårar. Men all heder åt alla de ideella krafter ute i länet som ändå arbetar för att konst ska visas.

Konst kan betyda så mycket. Det inleddes denna krönika med. Och det avslutas den också med.

 

Mer läsning

Annons