Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag drog västerut – mitt under Yran

Lämna Östersund när det är Yran måste vara på gränsen till sinnesförvirring … Det är faktiskt en bra fråga att ställa sig om jag är riktigt klok som väljer att lämna Östersund en helg när Storsjöyran pågår för fullt?

Annons

En så rejäl laddning med intressanta artister som kunnat förgylla tre kvällar. Som finns alldeles utan för min ytterdörr så att säga, jag kan till och med sitta i min trädgård och känna pulsen från en av Sveriges bästa musikfestivaler.

Jag hade försökt hinna lyssna på Thåström, Timbuktu, Anna Ternheim, Sahara Hotnights, Frida Hyvönen, Petter, Tomas Andersson Wij, El Perro Del Mar, Masshysteri, och jag hade garanterat diggat med tillsammans med alla andra på ett Stortorg som gungade till Lady Gaga. Så varför lämna detta veritabla smörgåsbord och dra västerut?

Ja, den här gången prioriterade jag ett besök på Olavfestdagene i Trondheim. Vår närmaste storstad som inte bara erbjuder fiskdoft och havskänning utan också ögonbedövande vacker färd över fjället som extra krydda. Medeltida gycklare och narrar, matfestival, föredrag, jazz, pop och rockkonserter och sen absolut världstopp inom den klassiska genren fanns på programmet.

Jag ville inte missa tillfället att få höra världens bästa viola da gamba-spelare Wieland Kuijken tillsammans med bland andra Peter Holtslag världens främste barock-blockflöjtist. Att dessutom få se Mary Collins dansa, en av världens tre främsta interpreter/koreografer/pedagoger inom renässans och barockdans. Deras Purcell-späckade program fullkomligt rockade. Det kan lätt bli så när vi snackar världens bästa så att säga, de har det i blodet och i själen och får fram det till varje åhörare så vi förstår vad gruvligt bra det är.

Sångare Jan van Elsaker var en, för mig, ny bekantskap och det var fantastiskt att få möta honom! Vilken kontroll av rösten, vilken genrekunskap och vilken känsla i tolkningen. Att sen få höra denna konsert i den fullsatta Herresalen i Erkebispegården gav den perfekta epokkänslan.

Jag ville också få chansen att lyssna till en av världens 20 nu mest intressanta stråkkvartetter. Norska Vertavo- Kvartetten. Närvaro och glöd i spelet och nya sätt att gripa sig an gammal skåpmat. Till exempel var det länge sen jag hört en så intressant och nyfiken tolkning av Haydns D-dur kvartett. De presenterade också Schumanns pianokvartett op 44 med den norska pianisten Tor Espen Aspaas. Han kunde dessvärre inte visa på den flexibilitet i stunden som Vertavo-kvartetten gav prov på.

Planen var att avsluta denna intrycksfulla dag med verket Te Deum av en av mina favorit kompositörer Arvo Pärt i Nidarosdomen. Bara tanken på att få uppleva denna underbara musik på den platsen sent en kväll i augusti kan ge mig rysningar. Dessvärre tillstötte en grov arrangörsmiss. Rockkonserten på Borggården strax intill tilläts dra över tiden och det gjorde det till slut omöjligt att genomföra konserten. Efter att vi i publiken tålmodigt väntat i en timme ställdes konserten in. Vilken besvikelse!

Den missen skulle aldrig hända på Yran, som driver ett välregisserat festivalschema. Så jag drömmer vidare om en nattlig konsert i Nidarosdomen.

Mer läsning

Annons