Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fantasivärldar och bruksföremål

/
  • Camilla Ericson bjuder in betraktaren i sin gränslösa fantasivärld som är klart värd ett besök. Utställningen på Hackås Maskin & Kultur pågår till och med 15 april. Foto: Håkan Luthman

Annons

Camilla Ericson startar utställningssäsongen på Galleri Hackås Maskin & Kultur. Galleriet som ligger i gamla skolan i Hackås är relativt nystartat, invigdes i somras.

Ericsons måleri och teckningar leder in betraktaren till en annan värld. Jag dras in och upplevelsen blir stor.

”Bakom björnarna finns himlen”. ”Dom är bara på besök”. Jag ser direkt att universum finns där bakom i hennes målning med två björnar i kjol. Ena björnen har en karbinhake i handen.

Det är lite lagom mörkt och suspekt i Ericsons bilder. Som i en David Lynch-film. Så underbart att få åka en biltur till Hackås och dras in i en annan dimension. En Alice i Underlandet, en modern John Bauer.

Ericsons fantasivärld vet inga gränser. Allt hänger ihop och det är frikostigt och modigt. Efter Konsthögskolan har hon fortsatt med skrivarutbildning. Det märks tydligt i hennes titlar på verken.

I framtiden kanske man får se hur hon sammanför dessa olika konstarter. Jag är nyfiken och väntar spänt på nästa utställning.

Camilla ger betraktaren uppdraget att själv ta in hennes målningar fritt från sitt eget hjärta. Tack för förtroendet. Åk och se!

Galleri Renées

Anders Vardam ställer ut kraftiga pappersark med blandteknik på Renées. Målningarna är expressiva med olika motiv. Det hänger inte riktigt ihop eftersom det blir en alltför blandad kompott, men skaparglädjen och känslan för färg går inte att ta miste på.

I landskapsmålningarna duttar han fram bilden som pointillistisk men med en egen tolkning av tekniken.

Motiv som stilleben med vinglas och kaffekopp upplever jag lite uttjatat, landskapsbilderna är fräschare.

Drejeriet

Björn Dahlström visar sina bruksföremål på Drejeriets galleri.

Jag upplever att det gått undan när Björn har arbetat med utställningen. Skålarna av fin porslinslera har en skakig tråd som blir en eller dubbla livsnerver som går i mitten av varje alster. Jag tolkar in att det blir en livsuppehållande nerv som även ger energi till formen som känns lite väl förutsägbar. Rytmen i rummet blir stillsam och hör inte ihop med tempot av det snabbt skissade formerna på den vita ytan.

Jag tänker att om man fick upp dessa skålar i format skulle effekten bli så mycket större och bli ett med det kaxiga respirator strecket. Blå och vit-kombinationen som en smula musselmalet på det och Björn är i hamn.

Mer läsning

Annons