Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De delar med sig av sin passion för rokokomåleri

/
  • De vill dela med sig av sin passion och lyfta ett kulturarv. Karin Zidén och Örjan Bertilsson ger tillsammans ut boken
  • Hackås kyrka. Väggmålningarna är medeltida men predikstolen och altaruppsättningen är Anders Berglins verk.   Foto: Ur boken
  • Av alla Berglinmålade skåp är det här det som identifierats med den senaste dateringen. Det tillverkades 1798 till en Märta Ersdotter – Ersdoter med Berglins dialektala stavning.    Foto:

Språkläraren Karin Zidén från Frösön och lantbrukaren Örjan Bertilsson från Namn har ett stort gemensamt intresse: jämtländskt möbelmåleri. Nu har de tillsammans skrivit en bok om en av förgrundsfigurerna på området.

Annons

I morgon är det boksläpp på Jamtli för "Rokokomålaren Anders Berglin – stilbildare inom jämtländsk folkkonst". Ett idogt forsknings- och dokumentationsarbete under många år ligger bakom boken, där Karin Zidén och Örjan Bertilsson lyfter fram sin favorit inom det jämtländska kyrko- och möbelmåleriet.

Anders Berglin föddes 1737 i Tossåsen i Bergs socken. Hans far var indelt soldat men som bisyssla ägnade han sig åt att snickra, bland annat i kyrkor. Kanske fick den unge Anders genom fadern kontakt med officeren Carl Hofverberg. Han hade varit i Stockholm och studerat hur franska hantverkare smyckade det kungliga slottet, och tog med sig den nya rokokostilen hem till Jämtland.

– Berglin kan ha varit elev hos Hofverberg, men vi har inga belägg för att det var så, berättar Karin och Örjan.

Däremot vet de säkert att Berglin kom till Hudiksvall som gesäll och fick kontakt med stadsmålaren Paul Hallberg som var en verklig mästare.

Det går att finna stora likheter mellan Hallbergs och Berglins sätt att måla, menar Karin och Örjan. Blommor och blad, himlar och landskap påminner om varandra. Men färgskalan skiljer sig:

– Hallberg målade mycket i varma, bruna toner. Berglin använde sig av rokokons ljusare, gladare färger; blått, grönt och klarrött.

När Anders Berglin kom hem till Jämtland blev han flitigt anlitad vid många av de kyrkobyggen som pågick under 1700-talets senare hälft. Då rådde fred i landskapet och ett större välstånd gav en viss befolkningsökning. Många medeltida kyrkor byggdes om för att rymma växande församlingar.

Det finns belagt att Anders Berglin målat i 16 kyrkor i Jämtland, en i Härjedalen och en i Dalarna. Han har målat altartavlor med bibliska motiv och dekorerat läktarskärmar, predikstolar och korbågar i guld och pastell.

Och om man vill titta närmare på Berglins måleri, men inte har möjlighet att åka till alla de 18 kyrkorna, vilka ska man välja då?

– Näs, Hackås och Åre, säger Karin och Örjan med en mun.

Men Anders Berglin målade inte bara i kyrkor. Han dekorerade också dörrar, skåp, skrin, klockor och andra föremål på gårdar och torp runt om i länet. Ofta mot en blå, marmorerad botten formade han blommor och blad, frukter och rocailler.

– Rocaille är det franska namnet på rokokons viktigaste ornament, en svepande form som påminner om snäckor eller koraller. Ibland använde Berglin rocailler som ymnighetshorn som det flödade blommor och blad ur, förklarar Örjan.

Han och Karin har ägnat åtskilliga timmar och kört många, många mil i och utanför länet för att leta rätt på Berglins verk.

I kyrkorna är det väl belagt att Berglin var med och målade, men de privata föremålen är för det mesta osignerade.

Det har verkligen varit roligt att kunnat fastställa att det är Berglin som målat saker som ägarna inte vetat vem som ligger bakom, tycker Karin och Örjan.

Har ni också varit med om motsatsen; att man trott att man haft ett Berglin-skåp och ni kunnat bevisa att det måste ha målats av någon annan?

– Jodå, det har också hänt.

Boken, som släpps i morgon, är formgiven av Lena Andersson och verkligen ett praktverk med massor av stora, vackra bilder.

– Vi har varit noga med att det ska vara ett generöst bildformat. Man ska kunna studera detaljer, nästan ta på måleriet, säger Karin.

Båda har fotograferat och texten är också i högsta grad gemensam:

– Vi har skrivit allt tillsammans, jobbat mycket med texten och varit måna om att göra den begriplig – inget fikonspråk!

Nästa helg står Karin och Örjan i en monter på antikvitetsmässan Grand Antiques på Nordiska museet i Stockholm och visar upp sin bok.

– Det känns som en stor ära att ha blivit inbjuden, för där får verkligen inte vem som helst vara med, avslutar Karin.

Åsa Eriksson Ahnfelt

Mer läsning

Annons