Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bra konst är bra nog oavsett etnicitet

/
  • Stiliserade arbeten i glas, däribland ett märkligt spegelträd, ingår i Agneta Anderssons utställning på Drejeriet. Foto: Ulrika Andersson

Konstkrönikan i min regi har pågått sedan detta årtusendes början. Det börjar bli några år nu. Utställningarna har varit många. En del mycket minnesvärda. Andra har man glömt så fort man lämnar utställningslokalen.

Annons

Våren 2009 har varit den period som haft minst utställningar någonsin under dessa år. Det beror på många saker. På Jamtli har inte vårens alls ägnats åt konst. Galleri Tängtorpet har stängt hela våren. Bolin & Bastard har av olika anledningar tvingats ändra hela sitt utställningsprogram. Galleri Renées har inte haft en enda utställning. Gaaltije har inte längre vare sig lokaler eller ekonomi för utställningar.

Kort sagt så har det inte varit lika kul som vanligt – trots några riktigt bra utställningar.

Men samtidigt har vi allt sedan hösten 2008 haft en utställning som inte kan matchas av några andra utställningar i Östersund någonsin:

Färgfabriken

I förrgår var det vad man finurligt nog kallar Finissage på Fredrik Wretmans utställning ”Taptim” på Färgfabriken Norr. Nu ska bassängen tömmas, lampor och ljud monteras ner, karparna lämnas tillbaka och lokalen iordningställas till nästa utställning. Få konstverk har väckt sådana känslor och så många reaktioner som detta allkonstverk som har besökts av runt 5 000 personer sedan vernissagen.

Själv tycker jag att verket blivit bättre för varje besök. I lördags satt jag för första gången alldeles ensam inne i den gamla exercissalen framför vattnet, fiskarna, ljuset och musiken – det var en mäktig upplevelse.

Men innan den nya utställningen blir det den 29 april dags för seminariet ”The Butterfly Effect”. Det kommer att handla om Östersund i en föränderlig värld.

Så här presenteras seminariet:

”Det sägs att en fjärils vingslag kan starta en kedja av händelser som i slutändan blir en orkan på andra sidan jorden. Fjärilen har inte ensam orsakat orkanen, men utgången av orkanen hade kanske sett annorlunda ut utan fjärilen. En liten rörelse kan skapa stora förändringar, men man vet sällan i förväg exakt vilka dessa rörelser kan vara, eller var de kommer att uppstå. En stad är ett eget system men är också i hög grad kopplad till och påverkad av stora men även små förändringar i resten av världen. Kan man påverka stadens atmosfär så att den blir en bra grogrund för kreativ utveckling? Kan ett gynnsamt kreativt klimat i Östersund och Jämtland skapa rörelser som fortplantar sig till resten av världen? Är Östersund mottagligt för intryck och rörelser utifrån eller nya idéer inifrån? Vilka är egentligen den mellanstora stadens fördelar? Vilka möjligheter och problem är specifika för Östersund? Vad krävs för att skapa möjligheter för det oförutsedda?”

Deltagare blir forskare, arkitekter, konstnärer och ekonomer. Allt blir öppet för allmänheten.

DREJERIET

På Drejeriet kan man just nu möta mestadels skulpturer av Agneta Andersson från Kiruna. Agneta får sägas tillhöra nyskaparna inom den samiska konsten och konsthantverket. Men inget av de verk hon nu visar på Drejeriet är uttalat samiskt.

I stället lyfter Agneta fram traditionell folkkonst och konsthantverk med fokus på spetsar. Hon är textilkonstnär i botten och har alltmer fascinerats över vilket arbete som ligger bakom de gamla spetsarna. Och hur man i dag kan köpa gamla spetsar för nästan ingenting på loppmarknader.

– Det är så fantastisk vad man kan få till utifrån tråd. Jag blev fascinerad. Började titta närmare, förstora och granska. Här jag bearbetat i datorn och dragit upp, berättar Agneta och pekar på två verk som hänger på väggen.

En annan del i utställningen är arbeten i glas. Väldigt stiliserade. Det ser ut som små svarta skorstenar med rökmoln som stiger upp i olika färger. Här finns också sammanfogade glasytor med screentryck av spetsar på och ett par glasskulpturer döpta till ”Vår”.

Ett verk man stannar till inför är ett träd av speglar. Ett metallträd fullt av små speglar på träbitar. På väggen sitter en klänning med en spegel i halsen.

– Ja, från början arbetade jag med textil enbart. Glaset har hängt med sedan skoltiden och numer växlar jag mellan olika material utifrån mina idéer. Idén avgöra vilket material jag använder.

Det lilla gallerirummet på Drejeriet är vackert med glasets färger och det märkliga spegelträdet. Eftersom vi sedan Gaaltijes flitiga utställande och sedan tvärstopp är svältfödda på samisk konst och konsthantverk kan jag trycka att det är tråkigt att Agneta Andersson inte visar några sådana verk. Men varför ska hon göra det. Bra konst och konsthantverk är bra nog, oavsett etnicitet. 

Mer läsning

Annons