Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Blir man klokare med åren?

Det sägs att man blir klokare med åren. Min känsla är att jag är betydligt oklokare nu än när jag var tonåring, men om detta är en sanning är jag osäker på. Just osäkerheten är skillnaden mellan min 63-åriga klokskap och min klokskap som tonåring. Då var jag tvärsäker på vad som var sant och hur man skulle leva. De som tyckte eller trodde på något annat än jag var okunskapens offer, alltså lätt stolliga.

Annons

Nu tror jag mig veta att inom vetenskapen, som ska bygga på fakta, är man långtifrån alltid överens om vad som är fakta och hur man ska tolka fakta. Dessutom visar ständigt nya upptäckter att det som var sant igår är osanning idag. Sådan osäkerhet inom vetenskapen känns bra för mig, då är det inte oroande att jag som 63-åring känner mig allt mindre klok, kunnig och är osäker på vad som är rätt och vad som är fel. Å andra sidan saknar jag emellanåt min säkerhet från tonårstiden på vad som var rätt, det var skönt när det i min värld bara fanns en sanning. Det känns krångligare nu när det ofta finns två eller flera sanningar om samma sak.

När det handlar om rent praktiskt kunnande var jag troligtvis kunnigare som tonåring. Jag kunde koka potatis, snickra, rensa ogräs, svetsa, sy i en byxknapp, laga det mesta på en bil, bädda sängen och mycket annat. Det mesta av det kan jag fortfarande göra men som tonåring kände jag mig också bekväm och säker när jag skulle betala för buss- och tågbiljetter, den kunskapen känns mycket osäkrare nu när jag är 63 år.

Som tonåring misslyckades jag aldrig med att betala parkeringsavgiften när det stod en p-automat vid p-platsen. Världsvant stoppade jag i några mynt och vred om vredet. Nu har det hänt att jag har fått lämna parkeringsplatser utan att parkera eftersom jag inte har fått det att fungera med appar som ibland ska laddas ner. Jag var som tonåring mycket mer kunnig i vardagslivets bestyr och klarade det på egen hand. Som 63-åring händer det ofta att jag får be kloka medmänniskor om hjälp när jag inte förstår hur jag ska göra med mobiltelefonen eller datorn hemma.

Även om jag kan räknas till de lätt omoderna så har jag lärt mig en och annan modernitet som kan bidra till att jag har några nya kunskaper jämfört med tonårens kunskaper. I mer än 40 år använde jag en yxa för att klyva min årsved. En yxa har varit ett lagom tekniskt avancerat redskap för mig. Nu har jag en hydraulisk vedklyv och vet hur man använder den, jag drar i två spakar samtidigt.

Min slutsummering kring om man blir klokare med åren blir att det är individuellt. De som är klent begåvade i tonåren blir ofta klokare på ålderns höst. Jag som var ruskigt klok och tvärsäker i tonåren har i takt med stigande ålder hamnat i klokhetens förfall. Det tror jag, säker är jag inte som 63-åring.

Anders ”Pidder” Pedersén

Annons