Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kåseri Per Orvegård: Är det så här man skapar en kunskapsskola?

Annons

Det gafflas en massa om att Sverige ska vara en kunskapsnation. Svårt att tro när man blir överöst av rapporter om elever som inte klarar målen. De kommer inte in på gymnasiet. I vissa fall har politiker finurlat till det. Kraven har helt enkel sänkts.

En ögonblicksbild inifrån Odenslundsskolan.

Även fast jag var långtifrån någon stjärna i skolan blir jag bedrövad när jag följer rapporteringen och att de som bestämmer slår knut på sig själva och understryker att vi trots allt är en kunskapsnation.

Jag är så gammal att jag kanske inte borde yttra mig, men även en skattebetalare med grå tinningar måste tillåtas undra. Är det bara skitsnack, eller finns det nån plan bakom?

Vad är det för kunskap vi ska konkurrera med?

Ska vi lära världen att kröka ögonfransarna eller få rätt volym i läpparna? Kvarterets snyggaste naglar eller mest tatuerade överkropp?

Det är lätt att skylla på lärarna, men det finns ett gammalt indianskt talesätt som jag tycker talar om hur läget verkar vara i skolan: ”Du kan leda en häst till vattnet, men inte tvinga den att dricka”.

Man måste nog ställa nåt krav på de som går i skolan också. Svårt att hälla i dem sånt de behöver för att klara målen.

Det gäller nog oavsett lärarnas lön eller status.

Sorgligt nog verkar politik inte längre handla om sånt som verkligen är angeläget och betyder något för oss. Istället gnabbas det om vem som har sagt vad, twitterstormar och vem som borde avgå. Att politikerföraktet breder ut sig är väl kanske inte så konstigt. Såna här texter gör nog inte saken bättre. Men ibland får man nog,

Förra veckan var det en intressant och djupt skrämmande inblick i kunskapsnationens plantskola. Fönster så otäta att det snöar in, golv så slitna att det känns som att gå på sirap, trasiga stolar som klämmer när man sitter på dem. Listan kan förstås göras betydligt längre, men vem som helst fattar att det inte är någon speciellt kreativ miljö att vistas i, varken för elever eller lärare.

Reportaget gällde Vallaskolan, ett lärosäte där det inte har gjorts mycket sedan anläggningen byggdes i mitten av 1970-talet.

Jaha, det är så en kunskapsnation ska byggas”, tänkte jag och fortsatte ”Har de som bestämmer inga egna barn eller barnbarn?” .

Det verkar inte så för i alla fall jag skulle tänka mig för både en och två gånger innan jag släppte iväg en unge till den här skolan.

Alla säger att barnen är det viktigaste vi har. Men nån borde ju fråga sig hur vi tar hand om dom och ser till att de blir vettiga vuxna.

Östersundspostens löpsedel 4 juni. En glädjande nyhet för skolan. Hur många miljarder är 700 HUNDRA MILJONER?

Men en lokaltidning ska inte bara rapportera om elände. En och annan glad nyhet vill man gärna ha när man går till kiosken.

En av lokaltidningarnas (det var inte LT: s) löpsedlar skrek härom dagen ut att det skulle göras en fantastiskt fenomenal satsning på skolan:

”700 HUNDRA MILJONER”. Det betyder väl nånstans i slängarna 70 miljarder (Rätta mig gärna om jag har fel).

Det skulle räcka till Vallaskolan i alla fall.

Annons